måndag 17 december 2012

Recension: Outsider av Torbjörn Flygt


Betyg: 4 bollan.
Jag säger fyra bollan, men jag är lite osäker. Boken är lättläst, om man bortser från vissa associationsmeningar som tar upp en hel sida, och man är närvarande i Johan Krafts liv. Har man läst Underdog kommer man kanske ihåg hans uppväxt, jag har läst den men kommer inte ihåg. En överhängande känsla är att Johan inte aktivt styr sitt liv, han hänger liksom med, saker, både stora och små verkar hända utan att han egentligen försöker styra dem själv. Och hans berättarjag är väldigt osentimental, det är rakt på händelseförlopp och känslomässiga svar som vi läsare inte får inblick i. Johan gråter, men vad han egentligen känner är oklart. Johan är kär, plötsligt, i någon jag trodde var ett misstag. Johan spenderar sitt liv med någon och jag vet inte varför han väljer att göra det.
Till stor del är det ju så vi lever våra liv, vi liftar med tidens gång och hamnade där vi är mer eller mindre slumpmässigt och utan att aktivt ta beslutet. Därför gillar jag boken, det fångar känslan av livets olidliga lätthet.

söndag 9 december 2012

Att tacka nej.

Idag har jag för första gången tackat nej till en trevlig social aktivitet för att jag måste jobba. En milstolpe, känns det som. Indikerar detta något bra eller dåligt? Både och känner jag.

tisdag 4 december 2012

Livspusslet

Det är ju fjantigt vad lite tid det finns när man plötsligt har sociala aktiviteter, ett hem att ta hand om, bankärenden, en familj, platser att åka till på helgen. Träning! Och fortfarande motsvarande två heltidsjobb egentligen. Men jag jobbar inte så mkt, jag hinner helt enkelt inte på grund av ovan nämnda anledningar.

torsdag 29 november 2012

Att vara självklar

Så enkelt och snabbt jag blivit bekväm här på nya jobbet. Två månader har gått, och jag känner ingen obekvämhet när jag går i korridoren, ingen osmidighet i kommunikationen. Bara så självklart. Är det för att jag helt enkelt är mer självklar, med självförtroende nog att tycka detta är självklart? Eller är kulturen här den jag är van vid, att jag förstår de sociala spelen och kan vara avslappnad social därför?

Nog spelar det roll att folk här är reko också. Men jag känner mig så avslappnad i att ta upp massa plats. Jag gillar det. Lite av anledningen till att jag ville till USA dessutom, att lära mig att ta plats och hävda mig. Men kul att det som var otillräckligt där kanske nästan skulle vara för mkt här, att jag tar upp för mkt plats och låter för mkt. Men det skiter jag högaktningsfullt i, isf. Men nog spelar den välkända kulturen in också.

torsdag 8 november 2012

Dessa ansökningar

Nu är jag ju tillbaka i Sverige. Och med det strävar jag efter att ta nästa steg i karriären, bli FoAss (forskar assistent, eller assistant professor på engelska) alltså, driva mina egna självständiga projekt och påbörja bildandet av en egen grupp så smått. Därmed skriver jag just nu på diverse ansökningar. Och planerar forskning.

Mindre Svenska anslag tror jag mig kunna få ganska lätt. Men för att faktiskt bli självständig så måste jag ju lyckas dra hem de stora pengarna, ordentliga anslag i konkurrens med de bästa forskarna i Europa och världen. Men hur lär man sig att skriva de ansökningarna? Hur lär man sig att sälja in sina idéer, avslöja tillräckligt mycket, uttrycka sig tillräckligt elegant och kraftfullt? Presentera idéerna så att det är glasklart och Eureka. En av alla saker att jobba på. (Att det sen inte går att få stora anslag som ung forskare är ju ett annat problem. Medelålders manlig professor verkar vara måttstocken, spelar ingen roll att dom egentligen aldrig har bra forskningsidéer.)

fredag 2 november 2012

Tunnelbana vs Pendelltåg

Jag har svårt att sätta fingret på vari skillnaden ligger, varför stämningen är så annorlunda på tunnelbanan i jämförelse med pendeln. Olika sorters människor. På tunnelbanan en högre ljudnivå, tonåringar som skrattar, mer kufiska människor. Roligare spaning liksom. På pendeln tystare, tröttare, inte lika mycket göra-sig-till. Att åka tunnelbana gör att jag känner mig som en besökare i stockholm, en av alla andra nyinflyttade som vill bo i Stockholm för det är här det händer. På pendeln känner jag mig som en äkta stockholmare, en av alla dessa som växt upp i förorterna och fortfarande bor där.

måndag 22 oktober 2012

Arbetstidens grupptryck

Svårt att arbeta mer än 8 h per dag när den långa korridoren blir mörk och tyst vid 17.

torsdag 11 oktober 2012

När bitarna faller på plats

Underbar känsla det här. Jag vågar knappt säga det, för kanske kommer något dåligt att hända. Men det känns så otroligt bra nu. Det går bra nu. Bitarna av mitt liv har åter kommit samman och dom passar ännu bättre än förr. Prioriteringar är ganska klara, åtaganden vettiga och lätta, ambitionen hög men lagom, standarden bra på väg mot bättre. På väg, vidare uppåt. Det går bra nu.

tisdag 9 oktober 2012

Post doc i Sverige relativt USA

Det finns stora skillnader i hur (jag upplevde att) forskning utfördes i USA jämfört med här hemma. Dessa skillnader kan ofta förklaras med kulturella skillnader, som hur data presenteras och promotas, och hur projekt körs igång i full fart och stora ambitioner.

Men det överlag största skillnaden mellan att vara post doc i USA och Sverige är hur man blir bemött. I Sverige är du en fullvärdig forskare som post doc, även som doktorand så ses och bemöts du som en kompetent person som utför forskning. Vilket ju är sanningen - de flesta av oss har inte chefer/PIs/handledare som har koll på vad vi gör eller kunskap för att leda oss rätt eller lösa dagliga problem. Gott så. I USA ses du som en student även som post doc. Ett steg ner i hierarkin, en person som inte forskar utan som utför de praktiska momenten som krävs för att genomföra forskning. Du ses inte som den ledande personen, som personen som sitter med kunskap, även om det är uppenbart att du gör det. Du blir inte presenterad som en kollega till andra forskare (PIs) utan som en post doc, om du nu blir presenterad alls.

Här i Sverige är jag en kollega, en av alla forskare. Någon som blir inbjuden att hålla föreläsning, någon som sitter inne med kunskap och strategi, någon som kan bidra. Här blir vi alla bemötta så, och du måste bevisa att du inte lever upp till detta för att förlora förtroendet. I USA upplevde jag det som att man måste skrika högst, snacka mest skit (all that bullshit..) och använda löjligt vackra ord och överdriva för att få respekt, för att upphöjas till "forskare" istället för arbetsmyra. Ja, som post doc i USA har du mkt tid till att utföra praktiskt arbete, för du har inga andra uppdrag och arbetar 12 h per dag. Men idag känner jag stor glädje över att äntligen vara forskare igen.

söndag 30 september 2012

Jag tappade en oöppnad burk färg i golvet i morse, Johan en hink fönsterrengöringsblandning lite senare, och sen visade det sig att fönsterhandtaget gått sönder. Dagen so far 12:08. Wish us luck.

fredag 28 september 2012

Inte så mkt som jag borde

Lite roligt att en rapport om Forskarnas rörlighet (mellan universitet, länder och yrkesvägar) presenteras av Naturveterna samma dag som jag skrev ett inlägg om post doc utomlands.

I övrigt är min hjärna allt för splittrad för några djupare analyser eller funderingar. Vi är just uppe i karusellen av lägenhetsköp och fix inför lägenhetsförsäljning, något som har tagit upp det mesta av min tid denna "lediga" månad. Jag börjar ett nytt jobb på Måndag, men har inte alls arbetat tillfredsställande med kvarvarande USA-projektet.

En annan fördel med USA åren var kanske just avklipptheten, isoleringen. Under de åren var jag först och främst forskare, på andra plats sambo och vän. Här är jag lägenhetsägare, kompis, sambo, dotter, syster, moster, tant, träningstokig. Och lagar mat igen, bakar, promenerar, dansar, skojar, lever liksom. Så mindre direkt och odiskutabelt fokus på jobbet. Om det är positivt eller negativ ur effektivitetssynpunkt kan diskuteras. Men jag är Boel igen.

tisdag 25 september 2012

Är en post doc utomlands värdefull?

Hemma är här och här har jag väl alltid varit? Fortfarande en absurd känsla att tänka på de tre åren, samtidigt som jag inte vill förminska dom till tre år utan värde. Att bo någon annanstans, uppleva arbetskulturen, framåtandan, stressen, initiativen och "golden boy"-mentaliteten har lärt mig mycket. Utmanad med andra sätt att tänka, personer med andra vanor och ramar, ger en ökad bredd även till mitt tänkande. Som uppfostrad i en kultur, ett tankesätt, en logik, är det svårt att utvecklas utan att själv uppleva några av de alternativ och varianser som finns.  Förhoppningsvis en möjlighet för att behålla och utveckla de bästa alternativen, skrota eller omarbeta de som en fungerar optimalt.

Bör man åka iväg för att göra en post doc om man tänker sig en akademisk karriär? Ja, jag tror det är otroligt värdefullt. Att göra en post doc i Köpenhamn eller Oslo skulle nog också öka vyerna, och även en kortare period ger dig erfarenhet. Att faktiskt kunna åka iväg som vi gjorde är ju ngt av en ynnest. Vi blev båda klara ungefär samtidigt, hittade post docs i samma stad och har inga barn eller sjuka föräldrar.  Och fick bra stipendium från VR. Fria att lämna helt enkelt. Men det är ju också enklare än många verkar tro - sök stipendier, prata med intressanta grupper och ligg i. Post docs är billiga att anställa i staterna, så det är inte svårt att hitta en grupp som kan ta emot dig där. Jobba i några år och flytta sen hem med både sött och surt i kappsäcken!

söndag 9 september 2012

en illusion som sprack

En bekant som uttryckte sin förvåning över att en kompis började jobba 7 månader efter hon födde barn. Och jag som kände ett behov av att försvara henne genom att säga att hon bara ska jobba 1,5 dag i veckan. En gammal kompis som ska separera, och frågan "hjälper han inte till tillräckligt hemma?" ställs. Hör ett samtal på tunnelbanan mellan två kvinnor som pratar om andra kvinnliga kollegor med administrativa uppgifter, medans alla chefer som nämns är män.

Deprimerande. Jag trodde helt ärligt att det inte var såhär illa. Jag trodde att personer i min ålder, speciellt dom med mkt utbildning i bagaget, var i det närmaste jämställda idag. Med vissa undantag och personliga preferenser, liksom. Är det barnen som ställer om rollerna och förväntningarna? Är min övertygelse om att jag inte kommer trilla i samma kvinnofälla en illusion?

Och att jag kom i försvarsställning är rent ut sagt pinsamt - det naturliga vore ju att efter ca 7 månader byta förälder som är föräldraledig. Vilket skuldbeläggande! Är det den attityden man möter om man som mamma inte är hemma alla månader förutom de "pappamärkta"? Jag mår illa. Nästa gång jag ens hör en liknande fråga eller attityd ska jag ha tänderna vässade. Finns så extremt mkt att slåss för, och det minsta man kan göra är att inte hålla käften.

fredag 7 september 2012

Tre år som försvann

Landar på Arlanda tidigt en Söndag morgon, kommer hem till lägenheten söder om söder och stuvar in mina saker i lådor och garderob. Och sen är det 2009 igen, allt känns likadant som vanligt, här bor jag, vi, ju. Tre år äldre, tre år och mycket slit visare förhoppningsvis. Surrealistiskt.

torsdag 30 augusti 2012

Dan före dan före resedagen

Imorgon är det fredag, min sista dag här i New Haven. Lämnar ett labb som just håller på att bli riktigt bra, kollegor som jag skulle kunna arbeta väldigt bra med, en chef jag kommer sakna. Lämnar mitt i en väldigt analys-intensiv period, något som jag kommer spendera mycket av de närmaste månaderna med att försöka slutföra. Lämnar utan att ha gjort ens hälften av vad jag trodde när det kommer till både arbete och privat, precis som förväntat då kanske. Lämnar efter en lunchrast idag som bestod av en resa till West Haven och Stowes seafood, komplett md en sväng till stranden.



Annars: Städar, paketerar, slänger och ger bort. AFK och inte. Drömmer om att springa långt och mycket. Hoppas hjärnverksamheten lugnar ner sig lite snart.


fredag 17 augusti 2012

Att säga Hejdå

Nu har det börjat. Kollegor och vänner åker på semester, och när dom kommer tillbaka i September har jag flyttat hem. Har inte hunnit lära känna dom så bra som jag velat, och vet inte när vi kommer ses igen. Hoppas vi kommer ses igen!

söndag 12 augusti 2012

Längtan och rädslan

Livet har tett sig som på paus, visst gör jag mycket, lär mig mycket, saker händer. Men mitt liv, det jag vill på det personliga planer har legat som i träda. Tre år har gått sen jag flyttade från Stockholm, år jag inte vill vara utan, men också år som inte ter sig som speciellt lyckliga. Lite för många kompromisser om vår livskvalité, besvikelser har kommit lite för ofta, lekfullheten har inte fått spela fritt, sociala sammanhang har varit mindre avslappnade än eftersträvat. Mina förväntningar på livet hemma extrema, kanske. Aldrig har jag längtat så mycket. Och nu, äntligen, ska livet faktiskt börja på nytt. Ett liv där det går att planera och se framåt. Bygga den där stabiliteten, tryggheten, hemmet, livet, sammanhanget.

Närmar mig det nya med stormsteg, och är rädd för krocken. Rädd för att något annat ska komma i vägen. Rädd för att planet ska krascha. När blev jag såhär blödig? Kommer grina hela resan hem. Om mindre än tre veckor landar jag hemma. 

onsdag 8 augusti 2012

Varför är det aldrig enkelt?

23 arbetsdagar kvar och adrenalinet skjuter emellanåt i höjden. Använder en funktion i R för att simulera multivariata normalfödelade värden och resultaten ser kaiko ut. Varför? Kan inte iaf standardfunktioner i R fungera för mig?! Så, nu blir det algebra och matrixmultiplicering, covarians och annat kul för hela slanten.

måndag 30 juli 2012

Inspiration och frisk luft

Spelade fotbollsturnering i helgen. Många timmar med frisk luft och fysiskt aktivitet är underbart. Mina ben, som aldrig kommer vinna en skönhetstävling, fick sig ett par blåmärken till, men nu har dom ju iaf färg på sig. 


Ska absolut försöka hitta ett lag hemma i stockholm, är så glad att jag återupptäckt fotbollen och insett att speciellt dålig är jag ju inte. Denna turnering var enbart för damlag med "över 30" och "över 40" divisioner. Många som spelade var över 50 och jag blev så himla inspirerad. Har aldrig ens tänkt på möjligheten att spela fotboll om 20 år! Men varför inte. Om kroppen håller så kan jag inte tänka mig ngt roligare att göra för att hålla formen. Skulle ju vara roligt om det fanns andra gamlingar att spela med dock, tror att det kan göra ont att möta en 30åring när jag är 55.

torsdag 26 juli 2012

He can do it!

Sprider propaganda på jobbet. Vi får se hur länge den får vara kvar. Kanska lätt att spåra till mig givet att det finns svensk text på den dock..

36 dagar!

Nu är det inte långt kvar alls tills jag landar på Arlanda. Allt centrerat kring jobbet, såklart. Crunch-time deluxe. Ingen tid att känna efter, ljuset i tunneln finns där.

onsdag 25 juli 2012

New york!

Allt är förlåtet! (nästan)
Spenderade helgen på Manhattan och i Brooklyn med vänner. Underbart mat, sällskap och aktiviteter - en minisemester och en nyfunnen kärlek till NYC. Chelsea market, governors island, färja på floden, dansa på roof-top bars, marknad - tipp topp. Allt tack vare sockertoppen Ann, den bästa organisatören (och numera Manhattanbo).

torsdag 19 juli 2012

Vattenskador, she wrote.

Här skulle Pappa säga: Boel, det där ser inte bra ut. 
Nej Far, det ser riktigt risigt ut. 

Igår hörde vi plötsligt ett ljudligt porlande, och efter någon sekunds tvekan insåg vi att det inte kom utifrån, utan inifrån lägenheten. Från taket i badrummet forsade det droppar ner på vårt golv. Väldigt mycket vatten, och vi springer upp till grannarna ovanpå. Efter mkt om och men meddelar vår hyresvärd att det bara var grannarna som inte dragit för draperiet ordentligt, så massa vatten hade åkt ut på deras golv när dom duschade. Och därmed runnit igenom ner till oss. 

Kära svenskar, ska vi ta det där igen? Massa vatten en våning upp så naturligtvis rinner det igenom golvet, deras badrumsgolv, och ner till oss. 

Amerikanerna och deras byggnadskonst, alla dessa jädra skithus byggda i plywood och där tvåglasfönster är en lyx. Ja, här är det alltså så att man inte fuktspärrar överhuvudtaget. Har ännu inte bott i en lägenhet här utan fuktskador, har varit med om att vatten rinner igenom en gång tidigare (på ett ruttet hotell i NY), men det är ju bara för skojigt. Bilden ovan visar alltså taket där vattnet rann igenom. Och förutom att torka upp vattnet från vårt golv så vidtas inga andra åtgärder. Det där himla taket får väl försöka torka i den 87% luftfuktighet vi har här. Splendid. 



Som bonus, för att illustrera byggnadskonsten ytterligare: Här ser ni en del av vårat badrumsgolv. Plattorna lossnar när jag går barfota på dem. Eller dammsuger. Ett par till lossnade igår där vattnet rann ner. Ligger direkt på ett trägolv för övrigt. Detta ska dock åtgärdas, nytt kakel ska läggas i augusti. Men även det direkt på trägolvet, såklart. 

tisdag 17 juli 2012

46 dagar

Frustration, ilska, besvikelse. 46 dagar tills jag påbörjar hemresan. Aldrig har jag längtat så mycket.

lördag 14 juli 2012

Denna underbara maskin!

En kompakt samling av celler, blod, vävnader. Som fungerar! Det är rätt fantastiskt. Och en ynnest så länge den fungerar, det är ju inget som kan tas för givet. Förr eller senare går saker sönder, skadorna ackumuleras och kroppen blir äldre. Har under en tid behandlat min kära kropp ganska illa, mycket dålig mat och godis, stress och ingen träning. Denna stress är min största fiende, den kroppsliga reaktionen är fortfarande kraftig. För 6 år sedan var jag riktigt elak mot kroppen, enbart stress dock, för jag åt och tränade duktigt. Och det tog 10 pencillinkurer, otaliga bölder, infektioner (tänder, urinväg, båda öronenen, listan är lång) och feber varje vecka innan jag insåg att jag själv var orsaken, att stressen var orsaken. I 4 år efter detta fick jag fortfarande bölder och stressnivån blev för hög, och visste då att det var dax att tänka om, prioritera om. Vilket extremt effektivt alarmsystem! Men också smärtsamt, och ganska äckligt. Inga bölder alls de senaste två åren - det är ett framsteg. Två förkylningar de senaste 3 veckorna, och hög stressnivå så klart. Oundviktigt i den sits jag befinner mig i nu antagligen, men jag ska iaf försöka.

Första riktiga träningen på 3 veckor idag (älskar AC på gymmet) och det var så himla skönt. Ska försöka hålla lågan uppe om än på spar de kommande 2 månaderna. Sen är det dax att bygga muskler och kondis på riktigt!


fredag 13 juli 2012

"genustalibaner" och att ta debatten

Lyckades hamna i en debatt med feministiska undertoner igen på facebook. Känns ju oftast så ofruktsamt, personer som jag argumenterar emot har alltid uppfattningar befästa i sten och ingen som helst vilja att tänka efter eller omvärdera. Såg en ganska oskyldig diskussion om "korvdiskussionen" i min feed, mästrande meningar som talade om "dessa genuspedagoger" som inte vet sitt eget bästa och som är så himla radikala. Reagerade på argumentet att bilder inte kan vara objektifierande. Orka ta den här på allvar tänkte jag och slängde iväg en länk till http://saljgrejmedtjej.se/




Argumentationen bygger alltså på att en bild per definition inte kan vara objektifierande (eftersom det bara är pixlar), och att alla feminister har dålig människosyn som tycker att kvinnorna är sexobjekt på dessa bilder. Vilket jag tyckte var skrattretande. 


Vad jag jag säga som inte finns i denna skärmdump? 
Jag är så otroligt trött på dessa bemästrande människor! Speciellt roligt är hans påstående att han är så saklig och att han "ber om ursäkt för att han är så domderande". Johans kommentar var "eh? bor han i en källare iklädd foliehatt?", och det sammanfattar väl min förvåning ganska bra. Jag förstår helt enkelt inte vad problemet är, hur det kan gå runt människor i denna värld och inte se att det finns orättvisor, att kvinnor och män inte behandlas lika, att reklamafficher i 90% av fallen bygger på att inkludera sexuella bilder av kvinnokroppar, att män avbildas som starka, allvarliga, arbetandes, medans kvinnor ska vara vackra först och främst.

Och helt allvarligt, jag borde kanske sluta ta dessa debatter. Finns det någon i denna persons bekantskapskrets som ens fick sig en tankeställare av detta? Sannolikheten för det är ganska liten, de allra flesta människor vill inte ta in saklig argumentation när dom redan har en övertygelse. Men att inte säga ifrån, att aldrig ta debatten, att inte föra fram mina argument betyder ju också att jag inte arbetar för att en förändring. Sannolikheten är väldigt liten att någon ser och tänker till, men en liten möjlighet finns. Jag måste ju hoppas på det.

Nu tillbaka till mitt riktiga jobb. 

onsdag 11 juli 2012

Om att längta

Blir ibland rädd för att jag drömt ihop en rosaskimrande dröm om hur livet hemma i sthlm var och kommer vara. Men jag tror inte det, för det jag längtar efter är de små vardagliga sakerna. Att vakna bredvid J, att diska i ett kök som är hemtrevligt, att laga mat tillsammans, att kunna ringa på kvällstid, att bo i ett hem som är mitt hem, ett hem att tycka om och bry sig om. Vara nära (närmare) familj och vänner, ha möjlighet att hälsa på, ha personer vi vill bjuda över på middag.

Ganska mycket kommer sig antagligen av det faktum att komma hem kommer symbolisera att denna period är avslutad. De sista månaderna har varit slitsamma och det blir inte bättre innan 1 Sep.

måndag 9 juli 2012

NYC

När man åker i en minibuss kort och tvärs över Manhattan en söndagskväll efter att redan rest i 9 timmar och man är den sista personer att bli avsläppt och man har 3 timmar kvar innan man kommer hem, och man då åker förbi Times Square och det är fullt med folk och bussen blir stående och det är varmt och blinkande. Då förstår man inte varför Times Square är en grej öht. Varför Manhattan är en grej öht. Det är skitigt, högar med sopor uppradade längst varannan gata, bara massa asfalt och Subways och små sovenirbutiker som säljer skit, fullt av människor i för lite kläder, undermådiga hus som tappar puts, byggställningar och människor som tjänar alles för lite pengar.

söndag 1 juli 2012

Brave

Varning! Denna text avslöjar till viss del handlingen i filmen Brave.

Pixar har utmålat denna film som en hjältesaga, och, nej, det är den inte. Visst, den har en huvudkaraktär som skjuter pilbåge, men filmen är ett familjedrama med krydda av magi och med de mest stereotypa karaktärer jag någonsin sett.


Citatet nedan kommer från en person som ansvarade för att skapa Meridas utseende, och är ganska talande:
 “But the thing that would always underline everything was she always had to be appealing. We needed to always keep the essence of her personality intact.” 

"Hjältens" viktigaste egenskap var att hon alltid var attraktiv. Gulligt.

Mamma drottningen är sval, alltid i kontroll, vän och kärleksfull, och såklart med getingsmal midja, hår ner till fotknölarna och ögon som är större än hennes händer. Pappa kungen är bullrig, gigantisk, har händer som är större än hans huvud och är en karikatyr av den korkade manliga mannen. Alla män i denna film är karikatyrer av idiotiska manliga män som inte kan prata utan att börja slåss, inte kan memorera en enda mening eller äta utan att rapa. Och som behöver ledning av en kvinna (drottningen, och i slutet av filmen även prinsessan, såklart, när hon har funnit sig i sin roll) för att agera logiskt.
Läser kommentarer på twitter som applåderar filmen för att ge ett "female perspective", och jag imploderar nästan. Kvinnlig huvudkaraktär - kvinnofrågor. Icke-vit huvudperson - rasism är huvudtemat. Ska vi aldrig komma längre? Den vita mannen som norm är så himla gammal.


Jag ger den 2 bollar av fem möjliga. Himla fin var det ju trots allt. 

PS. Hennes hår är dock underbart och animeringen av det fantastiskt.

onsdag 27 juni 2012

Vad jag köpte på affären igår?


Att välja sina kollegor

Inget beslut väger högre när det kommer till hur bra du kommer lyckas om du är någorlunda analytiskt lagd och arbetar med biologiska data. Att arbeta med personer utan insikt i sannolikheter, logik eller gammalt hederligt bonnvett är extremt plågsamt.

Min största utmaning hemma på KI blir att försöka hitta rätt kollegor. Hade ingen aning om att det kunde vara såhär illa.

fredag 15 juni 2012

...

En perfekt dag här, 24 grader och ljusblå himmel, inte för fuktigt och inte blåsigt. Planen var att åka till New York idag, gå på festival i hippsterparadiset Williamsburg, spankulera i shorts och flip flops, kolla i roliga affärer, äta Skandinaviska bakelser, lyssna på bra musik. Kanske ladda upp ett par bilder här för att bevisa att mitt liv inte bara är elände och jobb och frustration.

Men så föll ena projektet ihop. Fortfarande i koma, men med svag hjärnaktivitet. Jobbet tog fram stora håven och halade in mig. Nu är jag på jobbet och är stressad för de timmar jag kommer spela fotboll på Söndag istället för att jobba. Så just så jobbcentrerat och eländigt är det alltså.

Hetsäter kakor och tränar, livslinorna.

lördag 9 juni 2012

Lite överdrivet, kanske.

Så dagens aktiviteter blev: Städa hela lägenheten. Tvätta 6 maskiner tvätt. Få skjuts till affären och handla matvaror för 300 dollar (dagens fynd: creme fraishe, kesella och chevre!). Laga matpaj, medans jag tittade lite på fotboll och jobbade. Men sen gick det lite överstyr, och nu har jag chokladbiscotti på rostning i ugnen, medans en havre-kokos-kakdeg står och vilar i kylskåpet.

Applåder, tack.

fredag 8 juni 2012

Jag får vara utan.

OK, bättre dag, bättre resultat.

Men det gnager mig något fullständingt: Jag missar ännu en ljus sverigesommar med AW på tak, grillat, vänner och familj. Inga långa nätter för min del, ingen extrem grönska hemma i Gagnef, ingen älv, inga kalla små sjöar, inga sommarstugor i skogen, inga mygg (är den enda bra punkten). Inget verandahäng, ingen lek med sysonbarnen. Inga festivaler, inga väskor med extrakläder att ta på sig när solen inte värmer tillräckligt (ok, kanske det andra bra saken). Ingen midsommar, utan ännu en födelsedag utan min familj. Helt utan min familj denna gång.

torsdag 7 juni 2012

tisdag 5 juni 2012

Kladdkaka och nojor

Självbevarelsedrift, eller självskadebeteende. Idag har jag ätit två munkar, inte ens den första var god och efteråt var jag sockernipprig och fick gräva ner naglarna djupt i armen för att kunna koncentrera mig. Igår åt jag french toast och överblivna kladdkakebitar, inget av det var jag sugen på.  Och vart kommer detta ifrån, att jag inte kan låta bli sockersaker som finns i närheten. Inte ens när jag väldigt tydligt inte är sugen. Jag tror att en liten del är en uppkäftighet och ovilja att bli en sån där som ojjar sig över hur mkt hon äter, ni vet den typiska femenina "jag vill bara ha ett salladsblad, jag bantar". Och jag älskar ju kladdkaka och annat gott! Men det är ju helt galet dumt på detta sätt, sabbar min koncentration, träningslust och aptit.

lördag 12 maj 2012

flippetiflopp

Förväntar mig sommar i Maj, och efter en riktigt regnig start hänger jag nu på balkongen. Vant mig vid att sandalen och shorts är självklara, att man söker skugga under högsommaren och att det kommer vara 4 månader med minst 25 grader. Pilutta mig. Längtar efter de långa sommarnätterna, har inte vant mig vid att sommar inte == ljust, men ser inte fram emot de långbyxor och jacka man behöver en genomsnittlig sommarkväll hemmavid. Win some, loose some. Eller i det här fallet, loose some win så himla mycket. Nu bara 3,6 månader kvar!

fredag 11 maj 2012

Så jag inser ju att vissa saker är ju positiva over here

Gick och köpte mig en gigantisk te, en banan och en chokladbits-kaka på Starbucks. Sprätte till av lite dåligt samvete och snålhet när kalaset kostade $5.75. Sen inser jag att det är 40 spänn och mindre än vad bägaren med te skulle kosta hemmavid.

Det där glastaket

Symptomen är difusa, svåra att sätta fingret på och lätta att bortförklara. Om det inte var för det faktum att dom yttrar sig konstant. En växande känsla att det är lite snett.

Utanför vårt kontor sitter en anslagstavla, där annonseras alla presentationer som hålls på Universitetet, ofta en liten poster med titel, en bild på föreläsaren och lite annan info. Vid varje givet tillfälle är 100%-80% av dessa bilder på män.

Följer en konferens via twitter, och inser att alla stortweetare är män.

Tonfall och den självklara respekten, eller avsaknaden av densamma.

Alla forskningsbloggar jag följer skrivs av män.

Alla PIs jag jobbar med är män, med ett fåtal undantag.

På supportforum där jag går under ett könsneutralt eller snarare manligt alias får jag mer värdefulla kommentarer, andelen svar som förutsätter att min förståelse är extremt basal minskar dramatiskt.

Så alltid en stilla undran, hur hade min senaste kommentar tagits emot om jag hade en kuk? Hade tonfallet och frågorna vid min poster ställts annorlunda, svaren tolkats mer positivt? Hade mina kollegor och min chef tagit till sig av min kritik och mindre misstag gjorts?

tisdag 8 maj 2012

Lite däppt?

Det är något väldigt galet med näsprayen här. Inte tycker jag dom är mer effektiva inte, men man får använda dom i max tre dagar i rad, och polyperna i näsan blir skitsvullna när man slutar. Omedelbart beroende alltså. Nu nästan frisk och osnorig (överdriver), men oförmögen att andas genom näsan. Fräscht.

söndag 6 maj 2012

Solitär arbetsmyra

Helgen spenderas i lägenheten, framför datorn. En förkylning gör att planerna på långlöpning får ligga på lä, istället äter jag halstabletter och vindruvor medans jag kodar och skickar iväg jobb. Två steg framåt, ett tillbaka. Bättre än hur det kan gå emellanåt, onekligen. Och det här är kanske hur mitt liv kommer att te sig de kommande fyra månaderna. Jag har orealistiskt mycket att arbeta igenom. Två av mina projekt går in i högintensiv fas nu, datat finns äntligen och all hjärnkapacitet behövs i båda. Det var ju den här utvecklingen jag räknade med när jag flyttade till New Haven för en begränsad tid. Valet låg mellan att stanna den tid som kanske egentligen krävs för att avsluta detta, eller arbeta extremt hårt så jag kan flytta hem tidigare. Jag valde det senare, och det där slutdatumet är som en hägring bara 4 månader från idag. Och det är nu jag går in i slutfasen. Jag misstänker att jag beter mig lite konstigt mot mina kollegor och vänner här, känslomässigt är jag redan i Stockholm. Så jag anstränger mig inte för att lära känna människor, jag gör inga planer, föreslår inga middagar, lever inne i mitt skal. Har alltid hävdat att jag är socialt handikappad, och i nuläget orkar jag inte ens försöka. Det tar tid för mig att lära känna andra människor, jag är heller inte lätt att förstå sig på, tror jag, så summan blir en delvis självvald ensamhet. Faktumet att det är delvis självvalt gör det lättare att bära såklart, och jag upplever inga tomma stunder utan mening - jag jobbar helt enkelt.

tisdag 1 maj 2012

Blöt hur man än gör

Första besöket på förstukvisten i morse avslöjade ett rejält regnväder. Cykla eller gå, eller möjligtvis vänta på en buss? Jag valde att gå, med paraply kan man avvärja genomblöta byxben upp till ljumsken. Efter ett kvarter inser jag att sulan på ena skon är sönder. Efter 5 minuter inser jag att mina byxben blir ordentligt nerstänkta. Hoppade på en buss ungefär halvvägs, och möttes av en bastu. Värmen uppvriden på max, mina glasögon omöjliga att se igenom då allas blöta kläder osade. Gick av efter en station, och var blötare ön innan jag gick på bussen. Nu barfota på jobbet. Varför har jag fortfarande inte köpt ett par rejäla och bekväma stövlar?

lördag 21 april 2012

Varför vill du vara snygg?

Till den 15åriga jag skulle jag vilja säga de där magiska orden som skulle få mig att bli fri från min självupptagna bubbla av utseendefixering och självförakt. Men vad skulle dom orden ha varit? Såg skönhetsbubblan på svtplay idag och blev påverkad. "Om det är något du mår dåligt av och det går att fixa, varför inte fixa det?" Men egentligen handlar det ju inte om det, att du eller jag kanske skulle gilla större tuttar, mindre rynkor eller lägre hårlinje, utan om varför det är så viktigt. Varför bedömer du dig själv enligt bilden som reflekteras i spegeln? Utseendet är tillfälligt, falnar och förvrids av tiden. Din hud aldrig så spänstig och len som när du var 18, magen aldrig platt efter 30, håret aldrig utan gråa hår och allt påverkat av gravitationen. Och det spelar ingen som helst roll. Faktiskt. Visst är det tråkigt, men ungefär lika tråkigt som att bäbisar växer och blir större. Vad kan man förändra genom att ta bort några rynkor eller fylla en F kupa? "Varför inte fixa det?" För det finns inget att fixa! Vad är det du vill fixa? Om din tro på dig själv bygger på vad du tror andra gillar, eller skulle gilla, i ditt utseende så är det inte ditt utseende det är fel på, det är din självbild som är på sne. Se dig omkring, uppskattar du dina vänner eller din familj för deras perfekta profil, stela panna eller välfyllda kupor?

Å andra sidan. Vi lever i en utseendefixerad värld, och det har visats att attraktiva män är mer framgångsrika. Ja, män, inte kvinnor. Där kanske det snarare är tvärt om, det är positivt att inte vara söt, snygg, sexig när det kommer till att vara jämnlik och konkurrera.

Denna värld alltså.

fredag 13 april 2012

Bortkopplad

Ibland är känslan överväldigande. Att jag sitter här borta som på en liten ö långt långt borta från alla jag vill vara nära.

torsdag 12 april 2012

tax

Veckans seger - amerikanska deklarationen är klar. Betalade för hjälp och det tog mig bara några timmar denna gång, trots att jag deklarerade som "resident" och har inkomst från 2011 som "non-resident". 1099, 1042, hej och hå, 1040 done.

tisdag 10 april 2012

Om det kloka i att para sig med en annan PhD

Jag menar tänk er, här ska vi sitta resten av våra liv och ha ångest över forsknings-anslag, hypoteser och korkade kollegor. Tillsammans kommer det bli dubbelt så mycket prestationsångest och frustration. Vi kommer antagligen ansöka om samma pengar vid flera tillfällen. Är den ens klokt att en person i ett förhållande är inom akademin?

Å andra sidan, en livspartner som förstår ångesten, som jag till och med kan diskutera vetenskapen bakom projekten med! Två med samma flexibilitet på jobbet, samma krav på kontinuerlig kontakt med jobbet, samma förutsättningar.

torsdag 5 april 2012

Spirar


Våren är här på riktigt med blommande träd och grönska som spirar upp. Försöker hinna med att njuta av min sista tidiga vår här, cyklar hem från jobbet medan solen är uppe och kollar in blommorna jag passerar. Innan jag tar kvällspasset hemma.

Projekten spirar också. Det är omöjligt att avsluta dessa projekt innan jag åker hem om 5 månader, men det kanske finns en möjlighet att klara av tillräckligt mycket ändå. Så länge datat faktiskt anländer snart och jag får min pipeline att fungera. Otroligt entusiastisk inför projektet med Marga, hur frågorna, designen, datasetet tillsammans bildar en enhet, en historia som kommer bli intressant att veckla ut och beskriva analytiskt. Hoppas innerligt att jag kan få immunologerna att förstå och uppskatta vart analysen kan ta detta projekt, inser hur långt vi kan komma tillsammans om vi faktiskt arbetar såhär. Inse att det inte finns något black box över huvud taget, bara kraftfulla sätt att undersöka våra data, se mönster som våra hjärnor inte själva skulle kunna utskilja i den stora mängden enskilda observationer. Valideringen av projekt ett tuffar äntligen på. Projekt fyra går långsamt framåt.

Framtiden, den spirar också! Hade en framgångsrik vecka hemma i Sverige där jag pratade med flera otroligt intressanta forskningsgrupper. Nu gäller det för mig att avväga och fundera, planera och diskutera.

Framåt, uppåt, vidare!


måndag 2 april 2012

Dumsnut

Att inte vilja följa upp intressanta fynd för att dom inte passar in i det man vill hitta. Nejnejnej, Th17 eller Tregs ska det vara, allt annat är skit!

torsdag 22 mars 2012

Frånvarande

Sa inte alla att det skulle kännas som om jag, som reste bort, skulle utvecklas och göra massa saker medans alla andra, hemma, skulle vara kvar på samma punkt? Min hjärna tuffar på exponentiellt, javisst, men allt annat ligger ju bara och väntar, samlar damm, och alla andra springer vidare.

tisdag 20 mars 2012

Värdsliga problem

Tänk om det skulle produceras hörlurar med så pass små öronmuffar att jag faktiskt kan få in och fast dom i öronen. Det hade vart smidigt.

torsdag 15 mars 2012

Läsk och hjärtinfarkt

En kollega på HSPH publicerade nyligen en studie som visar att män (det fanns enbart män i deras studiepopulation) som dricker sötade drycker (läsk, juice, etc) varje dag har 20% större risk för hjärtinfarkt. I modellen räknades effekten av rökning, fysisk aktivitet, alkoholkonsumption, ålder, familjehistoria av kardiovasculär sjukdom, matkvalité, energiintag, BMI, viktförändringar och multivitaminer. Puh!

"When it comes to risk for heart disease, there is nothing unique about the calories from added sugars, or sugar-sweetened beverages for that matter. According to the National Heart, Lung and Blood Institute of the National Institutes of Health, the major risk factors for heart disease are: high blood pressure, high blood cholesterol, diabetes, smoking, being overweight, being physically inactive, unhealthy diet and stress."

Och att dricka en deciliter socker per dag är ju hälsosamt, det förstår ju vem som helst.

Och dessutom propagerar ju dom för ett hälsosamt kaloriintag, alla uppgifter står ju på flaskan! Uppgifter som ingen jag pratat med i detta landet förstår enheterna eller grunden för.

Ny strategi

Istället för att klippa och slipa naglarna kort kort kort för att inte riva sönder mig själv så låter jag dom nu växa. Har fungerat en gång tidigare. Desperat, ja.

tisdag 13 mars 2012

en gammal glödlampa tändes

För ett par år sedan var jag på ASHG (american society for human genetics) och en av de stora trenderna det året gick mig helt förbi. Syftet var att detektera lämpliga kandidatgener genom att specifikt leta efter gener med liknande funktioner som gener där associationen till sjukdomen redan var känd. På den tiden snörpte jag på munnen och tjattrade om att varför skulle vi bara leta efter liknande gener associerade till sjukdom? För dessa komplexa sjukdomar som jag studerar vet vi ju att många olika faktorer bidrar till insjuknande. Leta efter liknande gener och du kommer ju missa allt annat!

Idag insåg jag att det ju är precis den här ideen jag använder nästan dagligen. Det ter sig uppenbart idag att de genetiska varianter som leder till insjuknande faller inom olika signalvägar, att vi förväntar oss detta och flera av de analyser jag utvecklar bygger på denna ide. Och idag, när det finns hundratals kända genetiska riskfaktorer för vanliga autoimmune sjukdomar så är ju tom den ursprungliga iden riktigt vettig. Bland alla inte-ännu-genomvid-statistiskt-signifikanta loci så kan vi använda andra funktionella dataset för att extrahera mer information från GWAS. Vi kan visa att nätverk av gener innehåller en anrikning av genetisk association, vilken validerar själva nätverket.

Skillnaden från 2005 och nu var såklart att då hade vi inte hundratals riskfaktorer för diabetes och MS, utan enbart ett fåtal. Verkligheten, biologin, är komplicerad. En underbart fantastisk nöt att knäcka.

torsdag 8 mars 2012

rambling på kvinnodagen

Tänk om det en dag skulle produceras filmer där en kvinna faktiskt kan vara en person, en människa utan eyeliner och korta kjolar, perfekt hy. En människa som blir skitig, sliten. Jaja, det har gjort sådana filmer, ett fåtal. Och den vackra kvinnan som klär ner sig, går upp i vikt och skippar sminket ska såklart få iaf en Oscarnominering, det är ju en sån troligt bedrift! Fastna på bild utan att vara perfekt. Det verkar som om den främsta kvalitén hos en skådespelerska är hennes utseende, det andra kan man ju fixa med klippning och övriga (manliga) skådespelare. Här nedan, en action/fantacy med kvinnliga huvudroller (Oh my!). I eyeliner, nätstrumpbyxor, raffset, godisklubba och råttsvansar. En fantasy, för 14åriga grabbar med ståfräs som älskar fladdrande minikjolar. Och alla andra äcklon, såklart.


Är kvinnor människor? En amerikansk inlägg i den feministiska debatten, så trevligt. På dagen idag dessutom, baby steps är ju iaf steg. Här i staterna är kvinnor horor om dom tycker att preventivmedel är en bra grej. Och innan en abort borde ju staten få idka övergrepp på dig, för du är bannemig inte värd mer än ett embryo kvinna! I linje med detta borde det bli förbjudet med manlig onanering, eller utlösning överhuvudtaget. 14 åringa pojkar som besudlar lakanen i sömnen förtjänar att buras in, det är ju miljoner efter miljoner halva barn i den satsen! Mannens kropp är onekligen felaktigt konstruerad, och strikta regler behövs i samhället för att rädda spermierna! Efter varje utlösning måste mannen titta på bilder av alla de foster som skulle ha kunnat bildats med de där spermierna.