lördag 12 maj 2012

flippetiflopp

Förväntar mig sommar i Maj, och efter en riktigt regnig start hänger jag nu på balkongen. Vant mig vid att sandalen och shorts är självklara, att man söker skugga under högsommaren och att det kommer vara 4 månader med minst 25 grader. Pilutta mig. Längtar efter de långa sommarnätterna, har inte vant mig vid att sommar inte == ljust, men ser inte fram emot de långbyxor och jacka man behöver en genomsnittlig sommarkväll hemmavid. Win some, loose some. Eller i det här fallet, loose some win så himla mycket. Nu bara 3,6 månader kvar!

fredag 11 maj 2012

Så jag inser ju att vissa saker är ju positiva over here

Gick och köpte mig en gigantisk te, en banan och en chokladbits-kaka på Starbucks. Sprätte till av lite dåligt samvete och snålhet när kalaset kostade $5.75. Sen inser jag att det är 40 spänn och mindre än vad bägaren med te skulle kosta hemmavid.

Det där glastaket

Symptomen är difusa, svåra att sätta fingret på och lätta att bortförklara. Om det inte var för det faktum att dom yttrar sig konstant. En växande känsla att det är lite snett.

Utanför vårt kontor sitter en anslagstavla, där annonseras alla presentationer som hålls på Universitetet, ofta en liten poster med titel, en bild på föreläsaren och lite annan info. Vid varje givet tillfälle är 100%-80% av dessa bilder på män.

Följer en konferens via twitter, och inser att alla stortweetare är män.

Tonfall och den självklara respekten, eller avsaknaden av densamma.

Alla forskningsbloggar jag följer skrivs av män.

Alla PIs jag jobbar med är män, med ett fåtal undantag.

På supportforum där jag går under ett könsneutralt eller snarare manligt alias får jag mer värdefulla kommentarer, andelen svar som förutsätter att min förståelse är extremt basal minskar dramatiskt.

Så alltid en stilla undran, hur hade min senaste kommentar tagits emot om jag hade en kuk? Hade tonfallet och frågorna vid min poster ställts annorlunda, svaren tolkats mer positivt? Hade mina kollegor och min chef tagit till sig av min kritik och mindre misstag gjorts?

tisdag 8 maj 2012

Lite däppt?

Det är något väldigt galet med näsprayen här. Inte tycker jag dom är mer effektiva inte, men man får använda dom i max tre dagar i rad, och polyperna i näsan blir skitsvullna när man slutar. Omedelbart beroende alltså. Nu nästan frisk och osnorig (överdriver), men oförmögen att andas genom näsan. Fräscht.

söndag 6 maj 2012

Solitär arbetsmyra

Helgen spenderas i lägenheten, framför datorn. En förkylning gör att planerna på långlöpning får ligga på lä, istället äter jag halstabletter och vindruvor medans jag kodar och skickar iväg jobb. Två steg framåt, ett tillbaka. Bättre än hur det kan gå emellanåt, onekligen. Och det här är kanske hur mitt liv kommer att te sig de kommande fyra månaderna. Jag har orealistiskt mycket att arbeta igenom. Två av mina projekt går in i högintensiv fas nu, datat finns äntligen och all hjärnkapacitet behövs i båda. Det var ju den här utvecklingen jag räknade med när jag flyttade till New Haven för en begränsad tid. Valet låg mellan att stanna den tid som kanske egentligen krävs för att avsluta detta, eller arbeta extremt hårt så jag kan flytta hem tidigare. Jag valde det senare, och det där slutdatumet är som en hägring bara 4 månader från idag. Och det är nu jag går in i slutfasen. Jag misstänker att jag beter mig lite konstigt mot mina kollegor och vänner här, känslomässigt är jag redan i Stockholm. Så jag anstränger mig inte för att lära känna människor, jag gör inga planer, föreslår inga middagar, lever inne i mitt skal. Har alltid hävdat att jag är socialt handikappad, och i nuläget orkar jag inte ens försöka. Det tar tid för mig att lära känna andra människor, jag är heller inte lätt att förstå sig på, tror jag, så summan blir en delvis självvald ensamhet. Faktumet att det är delvis självvalt gör det lättare att bära såklart, och jag upplever inga tomma stunder utan mening - jag jobbar helt enkelt.

tisdag 1 maj 2012

Blöt hur man än gör

Första besöket på förstukvisten i morse avslöjade ett rejält regnväder. Cykla eller gå, eller möjligtvis vänta på en buss? Jag valde att gå, med paraply kan man avvärja genomblöta byxben upp till ljumsken. Efter ett kvarter inser jag att sulan på ena skon är sönder. Efter 5 minuter inser jag att mina byxben blir ordentligt nerstänkta. Hoppade på en buss ungefär halvvägs, och möttes av en bastu. Värmen uppvriden på max, mina glasögon omöjliga att se igenom då allas blöta kläder osade. Gick av efter en station, och var blötare ön innan jag gick på bussen. Nu barfota på jobbet. Varför har jag fortfarande inte köpt ett par rejäla och bekväma stövlar?