onsdag 19 juni 2013

De som vill

Jag är så trött på att höra att det är svårt, att vi är ljusår från att kunna göra det eller det. Varför kan vi inte spåna om HUR vi kan göra det?! I min erfarenhet en väldigt svensk företeelse inom forskning, att anta att vi inte kan lösa stora hinder och komma framåt. Att anta att det är alles för krångligt. Alles för svårt för oss eller mig. Frak it säger jag. Jag är här för att lösa problem, jag är här för att genomföra något, göra något betydelsefullt. Ja, klart det kommer vara svårt men att skratta åt hur svårt det är och inte försöka knäcka nötterna tar oss ingenstans. Vart är de andra som vill övervinna svårigheterna med mig? Det kommer bli skitigt och svårt, men här vill jag inte stå och stampa.

måndag 10 juni 2013

Jag skulle lätt kunna vara ledig i tre månader från och med nu och fylla tiden med viktigt och intressant och roligt. Förvandla lotten till en fantastisk trädgård, fixa rabatten framför huset, baka, renovera köket, renovera kontoret, bada och paddla och grilla, åka till linkan och gagnef. Vara på Ekerö och bjuda hem folk, baka med syskonbarnen, etc etc etc. Hade vart fantastiskt skönt och roligt.

Egenskaper för att klara arbetsbördan

Vid min disputationsmiddag höll min Far ett tal där han sa att jag kanske ärvt hans sunda bonnförnuft. Och ja, det är en av mina större styrkor - lösa problem, vara logisk. Det jag även försöker ta till mig är hans sätt att lugnt och metodiskt ta mig an problemen och uppgifterna som ligger på hög. Inte stressa, inte tänka på nästa steg, utan metodiskt genomföra allt steg för steg. En tugga på elefanten i taget. 

För högarna är stora. Många projekt, mycket som väntar, långa processer och problem utan uttänkt lösning i nuläget. Finns inga mallar eller SOPar i detta arbete, vilket är både glädjen och frustrationen i detta jobb. Jag tror dyrt och heligt att nyckeln till ett fridsamt liv och en värdefull fritid, och ett produktivt arbete, ligger i att inte överväldigas av detta. Att glädjas över lösta problem, men inte plågas av de som väntar. Enkel tanke, jädrigt svårt i praktiken.   

måndag 3 juni 2013

privilegierat sur

En sån där dag när det kryper av obehag, och livet liksom skaver i detaljerna. Frustration och otålighet och inte ett enda roligt pass på SATS (tröttnat på SATS!) och vänder hem med träningskläderna oanvända i ryggan. Skickat in ännu en ansökan om pengar till bra projekt, jättebra tyckte jag ju nyss, men idag tröga och inte alls, och kommer det att faktiskt bli av. Undrar vart jag är på väg och varför. En dag då ett träningspass hade passat kroppen, men där lufttrycket eller vad det nu är som trycker på skallen gör mig låg och irro och helt enkelt sur. Bortskämda jag.