Hemma är här och här har jag väl alltid varit? Fortfarande en absurd känsla att tänka på de tre åren, samtidigt som jag inte vill förminska dom till tre år utan värde. Att bo någon annanstans, uppleva arbetskulturen, framåtandan, stressen, initiativen och "golden boy"-mentaliteten har lärt mig mycket. Utmanad med andra sätt att tänka, personer med andra vanor och ramar, ger en ökad bredd även till mitt tänkande. Som uppfostrad i en kultur, ett tankesätt, en logik, är det svårt att utvecklas utan att själv uppleva några av de alternativ och varianser som finns. Förhoppningsvis en möjlighet för att behålla och utveckla de bästa alternativen, skrota eller omarbeta de som en fungerar optimalt.
Bör man åka iväg för att göra en post doc om man tänker sig en akademisk karriär? Ja, jag tror det är otroligt värdefullt. Att göra en post doc i Köpenhamn eller Oslo skulle nog också öka vyerna, och även en kortare period ger dig erfarenhet. Att faktiskt kunna åka iväg som vi gjorde är ju ngt av en ynnest. Vi blev båda klara ungefär samtidigt, hittade post docs i samma stad och har inga barn eller sjuka föräldrar. Och fick bra stipendium från VR. Fria att lämna helt enkelt. Men det är ju också enklare än många verkar tro - sök stipendier, prata med intressanta grupper och ligg i. Post docs är billiga att anställa i staterna, så det är inte svårt att hitta en grupp som kan ta emot dig där. Jobba i några år och flytta sen hem med både sött och surt i kappsäcken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar