fredag 29 juli 2011

"What is traditional Swedish food like?"

Jag har tidigare varit oförmögen att svara på den frågan, mumlat något om kokt potatis och att vi äter all sorts mat. Köttbullar kommer ju alltid upp, alla har varit på IKEA och ätit Swedish meatballs. Just dom köttbullarna är ju inte så goda, och traditionen att göra köttbullar är dessutom Turkisk, så jag brukar vifta bort det.

Men under semestern insåg jag hur fel jag hade. Det finns en väldigt levande och underbar kultur av traditionall Svensk mat hemma i Svea rike. Och vi lyckades pricka in mycket av det när vi var hemma.

Sillunch med gravad lax, ägg, färskpotatis och gräddfil. Enkelt och underbart.

Grillat. Grilla grilla grilla, en svensk folksjukdom, och underbar sådan, under sommaren.

Med Jenny på Sjöpaviljongen åt J sillmacka och jag gravad lax med gräddstuvad potatis. Underbart.

Sen har vi det här med fika. Här från Tildas dop.

Och plocka bär och annat i skog och trädgård (hallon, blåbär, smultron, rabarber och kantareller) för att sedan tillaga. Detta var en underbar paj. Och den intogs såklart på en veranda i solen. Idyller idyller!

Men lax alltså. Vi åt minst sex olika sorters lax hemmavid. Antagligen Norsk lax, men det är ju nästan så Svenskt det kan bli...

onsdag 27 juli 2011

Suktan!

Dricker min Cola, det funkar inte. Biter mig i tungan, nyper mig i armen, hoppar runt på stolen och utstöter antagligen en del underliga ljud. Men fy fabian va trött jag är!

Tänker att socker kanske skulle hjälpa. Suktar efter lösgodiset som finns hemma efter Sverigebesöket. Sura och salta godisar, det vattnas i munnen av tanken. Men sen var det ju de där 4 kg som tillkommit sen förra sommaren som jag ju skulle bli av med. Attans. Så jag dricker mera Cola (eller för att vara korrekt: Diet Coke), biter mig i tungan, och försöker få analyserna att gå snabbare genom tankekraft. Det går väldigt dåligt.

Labbmöte på Tidag, lite mkt att göra.


Edit: Hårdrock på hög volym hjälper.

jet lag

Ju mer jag reser ju mindre tolerant blir jag. Känner mig åksjuk och febrig vid start och landningar på flygningar, och genomlider nu en släng av jet lag. Igår gick jag från jobbet redan kl två och sov sedan 3 timmar. Men det stoppade mig inte från att lägga mig redan vid halv tio på kvällen.

Bättre idag, men måste dricka Cola.

Varmt/kallt

Tittar som vanligt upp vädret i morse och J säger: "Det ska bara bli 28 grader idag, skönt".

Så, vi är tillbaka i Boston alltså. Efter en hellish resa hem som involverade ett inställt flyg, övernattning på tråkigt hotell i ödemarken, massa köande och borttappat bagage.

Men vår strategi, att åka ifrån Boston under den värsta värmen, fungerade. 38 grader var det här i slutet på förra veckan, samtidigt hade vi 13 grader och regn i Polen. Så 28 grader är rätt skönt och behagligt, så länge man inte stannar allt för länge i solen. En kollega däremot kom till jobbet iklädd höstjacka av filt, för "det var så kallt". Hon är från Mauritius. Arv eller miljö?

lördag 16 juli 2011

Ja men asså

Som alla andra, vi har semester. Grillat kött, rimmad lax, grillad lax, bad, sol, skrikande lekande barn, dop. Och lite till. One week down, one to go. Det är gött.

torsdag 7 juli 2011

Friskt och okunnigt blod

Såhär under sommarmånaderna har vi många studenter överallt. Alltifrån high school till college kids som gör sommarprojekt på NRB, på Yale (där ju jag har en helt fenomenal student, JeanHeyd) och på Broad.

Det är roligt att iakta hur totalt ovetande en del av dom är över det faktum att dom är på några av de bästa forskningslabben som finns. Tänk att som 15 åring göra ett projekt på Broad! Och man kommer också ihåg hur det var där i början, innan man hade fattat grejen med forskning, vad det egentligen är. Jag håller fortfarande på och utvecklar min bild.

Det är mindre roligt att inse hur små dom är. Så unga! Så oförstörda! Här sitter jag, en tant på 30+ (som iaf har slutat svettas).

Svetten lackar

Jag har blivit en sån där. En som inte badar om det inte är 30 grader varmt, en som gömmer sig från solen, en som älskar AC. Vad kallas vi, tanter?

Omställningen när vi flyttar hem kommer att bli svår. Imorgon sätter vi oss på planet för ett besök hemma i Svea, och jag insåg precis att jag nog måste packa med en jacka. En Jacka! På sommaren? Helt absurt.

Nu borde jag dricka massa vatten. En löptur och sedan en cykeltur till jobbet, jag kanske slutar svettas om en halvtimme iaf.

onsdag 6 juli 2011

Grus

För ett par månader sedan planerade min chef och jag ett litet projekt, eller mer som ett grundläggande dataset. För att sortera celler behövde vi hjälp från någon på våtlabbet, och vi frågade M. För att göra en lång historia kort: Denne person samlade en betydligt annorlunda sätt och mindre set av prover, som sedan skickades till faciliteten utan att M diskuterade med varken mig eller min chef. Detta gjordes istället tillsammans med en annan PI, och det var rätt beslut för att "det skulle ha varit så dyrt att göra alla prover". Sweet Lord, det finns så många fel i detta att jag vill spy.

Och på något sätt är det mitt fel att jag inte höll koll på vad M gjorde. Intressant.

söndag 3 juli 2011

Fotbollsrapportering som tecken i tiden.

Följer fotbolls VM med stort intresse. Och är glad och överraskad över hur bra rapporteringen är, och även över spelet emellanåt. Det ser snyggare ut än jag förväntade mig och kommer ihåg tidigare VM. ESPN sänder matcherna online här i staterna, och det är proffsigt filmat med bra kommentatorer. På riktigt liksom. Och tom reklamen som omger det amerikanske laget känns seriöst och fokuserat på fotboll och deras prestationer, inte på snygga fotbollspelare som jag förväntar mig av USA. Det gör mig glad. Det ökar min tro på världen, att vi kommer att fortsätta åt rätt håll.

fredag 1 juli 2011

Vår rätt att studera.

Läste med obehag, som så många andra, artikeln som föreslog mindre studiebidrag till utbildningar inom humaniora. Att straffa dom som inte vill bli ekonomer eller läkare med större studielån ter sig inte som en konstruktiv åtgärd för mig.

Men jag håller ändå med om att det finns ett problem.

I Sverige så indoktrineras vi i att vi kan bli vad vi vill, att vi ska läsa det vi tycker är kul på Universitetet, att vi alla har samma förutsättningar. Till följd av detta ploppar fler och fler "flummiga" utbildningar upp, både på gymnasie och högskolenivå. Hur många konstvetare, mediavetare samt biologer behöver ett samhälle egentligen? Självklart ska alla få möjlighet att utbilda sig till det dom vill. Men sanningen är också att din framtid hänger på de val du gör - det är du som ska försörja dig på de pengar du så småningom tjänar. Om du utbildar dig till bibliotekarie när det yrket inte behöver folk så är det ditt problem. Och samhällets.

Det är otroligt vanligt idag att vi läser några månader eller år extra på universitetet. Kanske ett år spanska, en fotokors, en introduktionskurs i astronomi. Kul, javisst. Men ska våra skattepengar gå åt till att roa dig på det sättet?

Den stora pressen att alla ska läsa en högre utbildning direkt efter gymnasiet, eller möjligtvis efter ett års "backpacking", kastar också in oss i en konstig situation. Vad ska jag läsa bara för läsandets skull? Den uttalade pressen och förväntningarna gör att många läser en magisterutbildning i kemi för att sedan inse att "det var ju faktiskt läkare jag ville bli" några år senare.

Vad beror detta på? Och hur ska det lösas?

Ska staten "belöna" de personer som läser de utbildningar som ger välavlönade jobb? Såklart inte, dom blir väl belönade så det räcker redan (Och skapa mer läkarutbildningsplatser för böveln, vi behöver ju fler läkare!!).

Ska staten gå in och stoppa/begränsa antalet platser på de "överflödiga" utbildningarna? Det är en framgångsrik metod för att hålla lönerna och prestigen uppe för läkarna. Men vem ska kunna avgöra vilka utbildningar som är "överflödiga"? Det ändras ju från år till år. Och idén ger mig obehagskänslor.

Så vems ansvar är det då? Jag tycker det är ditt ansvar. Ditt och statens (genom skolan) ansvar.
Det jag tycker fattas är information och förståelsen för att du är den person som styr ditt liv.

Hur vet jag som 15åring vilka utbildningar och vilka yrken som jag skulle passa för och tycka om? Min egen erfarenhet är ett talande exempel. När tiden kom för att välja linje på gymnasiet så funderade jag på omvårdnad eller natur. Varför? Ingen aning. Jag gillar människor och jag gillar natur. Jag visste ingenting om vad mina val skulle innebära. Vad jag ovanligt naiv? Kanske, men ganska många tonåringar är lika naiva. En av de personer som var på min skola för att "informera" oss skrattade och sa "Ja, det var ju två väldigt olika val det!" och jag fattade ingenting. Min familj försökte få mig att välja samhälle istället för natur, för "natur var ju så svårt". Men jag råkade välja natur. Väldigt ogenomtänkt, men väldigt bra. Tur för mig.

Så jag råkade göra ett bra val. Jag hade varit en väldigt bra undersköterska också, det har somrar på servicehus visat, men jag skulle ha varit uttråkad och deprimerad vid det här laget. Och inte nått ens i närheten av de prestationer och den intelligens jag har idag, inte upptäckt min potential.

Men hur kan vi se till att unga människor gör rätt val? Hur kan vi veta vad som är rätt? Hur kan den unga eller äldre personen själv se vad som är rätt? Det är en svår nöt att knäcka. Jag hatar allt prat om föräldrars ansvar, men här tycker jag nog att föräldrar ska försöka få sitt barn att kämpa, att testa. Men också att inse sina begränsningar och kompromissa. Och man måste kunna välja fel, möjligheten att välja om senare måste finnas. Men det här livet är ändå ditt liv, och du själv måste i de allra flesta fall (om du inte är född som kronprinsessa) se till att ditt liv blir skäligt. Staten bör hjälpa sina medborgare, skyddsnäten bör finnas, möjligheten att misslyckas likaså. Men det är inte statens skyldighet att se till ditt liv blir ett bra liv. Därför tror jag att unga människor måste informeras på ett genomarbetat sätt om vilka val som finns, vad det innebär. För just nu har vi ett land av personer som gissar sig fram hej vilt ibland helt utan tanke på att dom formar sin framtid. Det borde vara en extremt viktig del av ett samhälle, något som både enskilda personer och samhället i stort vinner på. Men det skulle krävas en gedigen utbildning och abnorma mängder människokänning för att faktiskt klara av att ge goda råd.

Själv verkar jag bli forskare på riktigt. Hur gick det till? Otydligt. Men jag gör det jag är intresserad av, något som är kul. Något som aldrig kommer att göra mig rik. En utbildning som har ganska hög arbetslöshet. Eller snarare, vi blev alla doktorer eftersom inga jobb fanns. Och nu är vi post docs (fortfarande inget riktigt jobb alltså), eller så hoppade vi över till en annan utbildning. Biologer borde definitivt ligga på Svenskt näringslivs svarta lista. Ett fast jobb som Professor som 50+ åring kanske?

Casual Friday?

Fredag och det innebär att jag är i det stora fönsterlösa kontoret på NRB. Idag kunde vi dock märka att sommaren var här, för vi vet ju alla att det innabär sommarlediga barn och jobbvånda. Först hade vi två barn spelades fotboll i rummet. Sedan kom denna lilla goding förbi medans matte stressade igenom en halvtimmes jobb.

Själv har jag ganska dålig diciplin idag, och längtar efter ett nytt dataset att sätta tänderna i.