onsdag 28 september 2011

Stressfylld väntan.

Kontrasten i att ha så himla mycket att göra, men tvingas att vänta.

Fick äntligen DNA sekvenseringsdatat för mitt epilepsi-projekt, och nu måste jag jobba igenom det snabbt. Ska presentera resultaten om 30 dagar. Nämnde jag att jag faktiskt aldrig gjort detta innan?

Äntligen fått till ett script som förvandlar de 14 filerna i illuminas export format till de fastq filer jag behöver (problem med wildcards...). Så nu väntar jag på att jobben ska bli launchade på servern. Men det går så långsamt! Och kommer ta tid efter att dom väl startar.

Andra projekt eller delar köar också på klustret eller är tillfälligt på hyllan. Stressen i att ha så himla mycket att göra, men inte ha datat. Kanske är nyckeln till framgång, iaf delvis, att ta tillvara på den här tiden och göra andra vettiga saker. En figur kanske. En forskningsplan eller idé kanske. Kolla upp en av alla de där sakerna som man borde göra lite snabbt, men som man inte kommer ihåg när man har en timme "över".

USA vs Sverige

Det jag upplever som fördelar och nackdelar med att bo i USA (Boston) vs Sverige (Stockholm):

Pro USA
+ Total frånvaro av Jante. Det är bra att vara duktig och visa det, riktigt talangfulla människor kan snabbt göra karriär. Detta gäller kvinnor som män, utlänningar som amerikaner.
+ Väldigt mycket mer pengar till forskning, det går att göra många och dyra projekt.
+ Mer "go", mer verkstad mindre snack.
+ Billigt att äta ute, och många roliga restauranger.
+ Med bra utbildning kan du tjäna mycket pengar (post doc lönen är typ samma dock).
+ Variabiliteten! Alla etniciteter, storlekar och kulturer finns här!
+ De flesta helgdagarna har ingen religiös anknytelse (utan handlar om USAs historia).
+ Vissa saker är väldigt mycket mindre fyrkantiga och byråkratiska. Tex säga upp internetabonnemang eller gym-medlemskap - ingen uppsägningstid.
+ Amazon. Här kan man köpa allt.
+ Billigt med fikabröd. Ganska negativt dock...
+ Tävlingsinstinkten - här tävlas i allt, och det daltas inte om det. Alla puschas mer och mer, det är inte jäätteduktigt att du lyckats komma till gymmet en gång, kom varje dag! Bra/Dåligt?

Pro Sverige
+ Familjen, Vännerna.
+ Livskvalité är viktigt, alla förväntar sig att ha ett OK liv och inte slita ihjäl sig.
+ Social trygghet - sjukvård, etc.
+ Föräldraledighet.
+ Inte ens i närheten av lika sjuk politisk debatt.
+ Kvalitén på byggnader.
+ Jämnställdheten. Den är inte nära total, men sjukt mycket bättre än i USA och de flesta andra länder.
+ Etiska diskussionen runt forskning har kommit längre, och är i min mening bättre.
+ Mer diskussion och kristiskt tänkande i planeringen av forskningen (positiv sidoeffekt av mindre pengar).
+ Alla olika sorters mjöl.
+ Gott och billigt bröd i affärerna.
+ Kakaon smakar mycket.
+ Brunch! Svensk brunch i form av buffe med getost, våfflor, köttbullar och bröd går inte att slå.
+ Godis.
+ Mer intresse och kunskap om världen utanför hemlandet.

fredag 23 september 2011

Running out of memory.

Hårddisken är full, min hemfolder på servern är full, min dropbox är full, hjärnan är full och luften är full i alla bollar jag försöker hålla uppe.

Men, flow.

torsdag 22 september 2011

Arbetstimmarna

Nature publicerade i Augusti två artiklar där typexempel på två olika sorters lab presenterades (namnen jag ger återspeglar väldigt tydligt min syn på saken):
Roboten - där 20 h om dagen eftersträvas och socialt liv undanbedes.
Balansen - där även forskaren tillåts ha ett rikt liv utanför forskningen.

I tidningen finns även en editorial som verkar säga att om man ska bli framgångsrik som forskare så måste man jobba mycket, alltså 24/7.

Kommentarerna till alla tre är roliga att läsa. Jag kan för mitt liv inte förstå hur Quiñones-Hinojosa är stolt över att hans lab undviker honom i korridoren och att han missat sina barns uppväxt (dom trodde att han bodde på labbet).

Jag tycker att man ska ha stora mål som forskare, jag vill inte spendera min tid på detta om jag inte gör något som är intressant och som kommer ge intressanta resultat som gör skillnad. Om man vill det, arbeta 110 timmar i veckan, julafton och nyår så får man gärna göra det. Och visst hinner jag mer en dag där jag har flow och jobbar 13 timmar. Men forskning är en kreativ sysselsättning. Tiden, och ron, att fundera, analysera, debattera, diskutera måste finnas. Annars hinner du inte göra annat än att timme efter timme följa protokoll. Och allvarligt, så länge det inte är det enda målet med mitt liv så vore det korkat att spendera hela mitt liv och all min kraft och inspiration på det.

Och massa blogg-poster som följer upp detta! Ett par exempel: Blather, Jenny, Bonnie,

Ryckningar och svartkonst

Har ryckningar i ögonlocket efter för lite sömn (korrelationen är nästan total) och läser ett blogginlägg om den svartkonst som ingår i cellbiologi-fältet. Det första sjukt störande, det andra roligt.

onsdag 21 september 2011

Meningen med livet

Vad är egentligen meningen med ditt liv? Frågan slog mig, vad är målet jag arbetar mot? Vad är det som gör det hela värt det?

Om man nu tänker sig att man börjar skriva av en del av de andra målen: Utbildning - check. Karriär - Jobbar aktivt på det. Bekväm i mig själv - bättre än någonsin tack. Livspartner - Japps. Vänner - Flera, och jobbar på det.

Och det klassiska svaret: Barn.

Men seriöst, är det det enda som finns kvar att satsa på? Alla gör det, och det känns självklart och enkelt. Jag, vi, älskar (snälla och roliga) barn. Men är det skaffa avkomma som är meningen med mitt liv? Känns lite som att ta en enkel utväg, göra det andra gör, skaffa sig ett liv som kommer vara fullproppat av detta ansvar. Ju äldre jag blir desto mer tänker jag att det finns andra saker jag vill göra, det finns vänner jag vill ha tid till, en värld att ta hand om, syskonbarn att älska, platser att besöka, forskning att föra framåt. Varför känner så många, även jag tidigare, att ett liv utan egna barn är fattigt och ofullkomligt? Det är en inskränkt och rädd känsla. Skulle dit liv vara utan mening om du inte hade barn? Se dig omkring, se de människor som finns runtom dig. De skulle kunna vara dig nära, vara viktiga.

En framtid utan barn skulle vara svårare, livet skulle behöva fyllas upp av andra saker, mina saker, våra saker, intressen och projekt. En framtid utan barn skulle innebära att jag kunde leva för mig själv och andra mer. Vara en bättre dotter, partner, syster, moster och vän. De relationerna förtjänar också omåttligt mycket kärlek och omtanke, att ha ett barn är inte allt.

fredag 16 september 2011

Kasten

Ena timmen förkrossad över hur livet kommer att se ut det närmaste året. Oöversiktligt mycket jobb, till viss del utan Johan, i New Haven, i en lägenhet med rumskompisar som om jag vore nitton, inte 31. Slitet detta kommer innebära, fysiskt, psykiskt. När jag mest av allt vill vara där jag hör hemma, där skogen finns nära, där jag kan läsa människor, där livet är värdigt och menat att vara gott. Där mina vänner och växande familj finns. Där mina bästa vän kommer finnas, han som jag är så van vid att ha nära, han som förstår mig utan att jag förklarar speciellt mycket, han som tänker som jag, som jag kan vara löjlig och barnslig med, som jag kan vara såhär ofantligt förälskad i utan att ens vara rädd.

Andra timmen peppad, inspirerad över det jobb jag ska utföra under kommande året, glad att jag får göra detta, inspirerad till att prestera mitt yttersta. Och yttersta kommer att krävas om jag ska ro detta iland.

Ljuset i slutet på tunneln, ett riktigt hem, ett liv på riktigt.

onsdag 14 september 2011

En försenad 30års kris..?

Undrar vad sjutton jag ska göra av mitt liv, vad det är jag kämpar för och om det är värt det. Samtidigt är varenda jävel gravid, gifter sig och köper hus. Fasen!!!

Åskbarometer?

Har sedan måndags dragits med en jobbig huvudvärk som bor strax innanför pannan. Vädret är varmt, tungt och fuktigt. Det verkar som om huvudvärk är något jag får dras med så snart det borde åska. Men inte 17 kommer det någon åska inte! Kanske imorgon här i NHV. Förhoppningsvis idag i Boston där det ska bli 29 grader. Hoppas det har lättat tills jag kommer hem ikväll.

söndag 11 september 2011

Följderna av Irene



Ett stort vackert träd föll i koloniområdet i the Fens. Numera hukar man sig för att komma under. När jag gick förbi igår höll stackarna som har den ena lotten under det liggande trädet på att försöka röja upp. Klippte av små grenar etc. Men när ska någon ta bort trädet? Och, vem är denna någon? Med tanke på att det nu gått två veckor sedan stormen får mig att misstänka att ägarna till lotterna helt enkelt är ansvariga. Men vilken privatperson han lätt ta bort ett träd med en diameter på 1,2 meter?

Leveransen av vårt sekvenseringsdata blev även försenat. Uppenbarligen så fungerar deras pipeline extremt långsamt efter strömavbrottet. Körningar som tidigare tog timmar har nu rullat i två veckor och blir inte klart. Så vi väntar vidare..

Motsatsen till flow

Är inne i en tråkig trög och oinspirerad period. Det enda jag egentligen vill göra är träna, hårt och mycket. Antar att det tyder på att jag har ett rejält mått frustration och energi lagrad som jag inte gör av med.

Även fast jag gör saker, trevliga saker, roliga saker, konserter och fika med vänner så känns det likadant. Som om jag inte gör något, inte kommer framåt, bara duttar i allt. J jobbar mycket just nu, såklart, helgdagar som vardagar, och jag känner att jag också bör göra det. Så jag sitter här, men kommer ingenvart. Iaf inte snabbt nog. Lite analyser där, lite skriva där, dutt dutt. Lägenheten behöver städas, tvätten behöver tvättas, matlådor behöver lagas. Men jag har ingen lust att ta tag i det själv. Och jag behöver ju jobba. Behöver avsluta projekt, behöver få klart analyser. Men alla dessa error-meddelanden, alla dessa nedslående och oväntade resultat trycker ner mig ännu längre i anti-flow känsla. Hoppas att det vänder snart.

lördag 10 september 2011

9 11

10 år sedan i en stad några mil från mig. Går inte att komma ifrån, här är mina tankar. Alla vi kommer ihåg vad vi gjorde den där eftermiddagen, när vi satte på TVn, hur vi satt kvar där. Den känsla som infann sig. Svårt att föreställa sig hur dessa händelser påverkade en av alla 10 miljoner människor i NY, eller USA. Människorna som såg detta med sina egna ögon. Att vara där, inte veta vad detta var, hur det skulle sluta, hur illa det skulle bli. Krigsscener. Oftast inget jag tänker på, och jag besöker NY utan att en sekund snudda vid tanken på 9 11. Men faktiskt orolig inför årsdagen imorgon.

Videon här är stark och innehåller många obehagliga scener.

onsdag 7 september 2011

Engelska

Babblar med ytterst lite svårighet engelska hela dagarna. Visst, det flyter inte problemfritt alltid och är beroende på ämne och sammanhang. Och har nog trots allt blivit bättre på det, även om jag inte märker det själv. Och slänger mig med lite uttryck som jag inte visste om innan.

Men när jag skriver på mitt manuskript nu så inser jag att min skrivna engelska inte har utvecklats överhuvudtaget. Skriver exakt likadant nu som i min avhandling eller de artiklar jag producerade på slutet av min KI-tid. Det enda som har ändrats är min förmåga att se att det låter extremt krystat, tradigt och långrandigt. Men vad kan jag göra åt det? Jag läser ändå ganska mycket vetenskapliga artiklar, men dom flesta forskare har ju inte engelska som modersmål och låter därmed som mig. Sen hittar man de här andra artiklarna och vill helst knycka meningar rakt av eftersom dom är sprängfyllda med pondus, fakta och smidighet. Själv skulle jag använda 4 meningar för att få ut samma sak och meningarna skulle efterlämna otydlighet och tvivel hos mina läsare. Usch!

måndag 5 september 2011

Karl Ove Knausgårds Kamp



Jag har läst halva boken men är rejält trött på Karl Ove. Känns synd, jag gillar verkligen när personers svagheter och mänsklighet visas upp. Men att läsa detta var mer som att i timmar sitta och lyssna på en avlägsen bekants livsberättelse. Men vad det nu än är Karl Ove ska kämpa med i sex böcker (livet, pappa, ..) känns mig ointressant. Kanske ska testa någon av hans andra böcker.

Så nu måste jag hitta något nytt att läsa. Tips?