söndag 8 december 2013

Igår blev jag möhippad

Vaknade till ljudet av Sankta Lucia och ser personer med glitter och ljus komma in i sovrummet. Förvirringen, förvåningen, den totala häpnaden och oförståelsen. Famlade efter mina glasögon och identifierar några av personerna. Inser sedan att en vän jag inte sett på fem år står i mitt sovrum. Att jag iaf har ett linne på mig. Att jag inte vaknat mitt i ett luciatåg på dagis, utan nog kommer bli möhippad.

I början på Januari ska vi gifta oss. Ett litet bröllop med bara de allra närmaste. För att det skulle bli av, för att det inte blev av i somras, för att omständigheterna är sådana. Jag har lite sörjt det faktum att jag därmed inte kommer ha en möhippa. För det var för mig helt självklart. Jag har funderat på om man skulle bjuda över några och boka bastun i föreningen, för att iaf göra något. Varit lite ledsen över att inte bjuda in vänner till en fest. Och så en morgon står dom i mitt sovrum.

Febril verksamhet i lägenheten där på morgonkvisten, risgrynsgröt värmdes på och storfrukost dukades upp. Jag sprang runt och packade enligt den lilla packlistan. Att detta verkligen hände kändes overkligt.

Centralbadet, bad, bubbelbad, bastu och en gravidbehandling till mig. Barn och förlossningssnack med nakna mammor i bastun. Mina systrar och mina vänner, och jag med en bebis i magen. Så klassiskt och så vackert. Och att vi gör detta för min skull! Jag som inte ens bjuder in till bröllop.

Brunch på Clarion Sign, 2h av ätande som rekommenderas. Sedan hem till Superpolisen där vi pysslar, bakar, pratar och äter. Avslutar dagen liggande där i soffan. Så otroligt tacksam. En lugn, varm, och oväntad dag.

Idag känns det som en dröm. Att det hände, att dom gjorde det för mig.

söndag 24 november 2013

Maffiga Saffransbullar

Idag var temat saffran. Jag gjorde saffransbullar och Johan saffransbiscotti.

Saffransbullar ca 45 stycken

Deg:
1g saffran
2 msk rom
50 g jäst
175 g RT smör
5 dl RT mjölk (jag värmde den till närmare 37 grader)
2 dl socker
800g vetemjöl
1 tsk salt

Fyllning:
300 g mandelmassa
125 g RT smör
1 tsk kardemumma
Apelsinskal fr 1 apelsin

Ägg till att pensla
Hackad mandel (ca 50 g)

Lägg saffran i rommen. Låt stå ett tag.
Skär smöret kuber. Blanda smör, mjölk,  salt, smulad jäst och saffransblandingen.
Tillsätt socker och mjöl och arbeta samman i 15 minuter i hushållsassistent eller dylikt. Låt sedan jäsa i 40-60 minuter.
Gör iordning fyllningen: Riv mandelmassan och apelsinskalet. Blanda med det mjuka smöret och kardemumma.
Dela degen i 2-3 delar. Kavla ut och smeta på fyllningen. Vik dubbel och skär lagom stora strimlor, snurra och lägg på plåt. [Alt. rulla ihop degen med fyllningen och skär bitar.] Låt jäsa i 30 minuter. Sätt på ugnen, 225 grader.
Pensla med ägg och strö på hackad mandel. Grädda i 8-10 minuter mitt i ugnen.
Försök att inte äta alla på en gång.


onsdag 20 november 2013

Recension: Mitt bultande hjärta av Alf Kjetil Walgermo


Betyg: 3+ bollan.
Genom Booked fick jag erbjudandet att läsa ungdomsromanen 'Mitt bultande hjärta'. Här får vi följa en 13-årig tjej som gillar att cykla snabbt, och som blir kär för första gången. Men som också blir allvarligt sjuk, med de tankar och tvivel på kroppen som följer med detta. Huvudpersonen här får även lov att ha flera intressen, relationer och funderingar, vilket ofta kan vara ovanligt för kvinnliga huvudpersoner.
När jag läser ungdomsböcker undrar jag alltid hur de överensstämmer med mina egna tankebanor som yngre, och här kan jag ibland tycka att huvudpersonen är för mogen, och kärleksrelationen för seriös i all sin oskyldighet. Men samtidigt var det en bok som var väldigt läsvärd, även för en 33-årig tant som mig. Skulle absolut rekommendera den till alla ungdomar, och även andra.

Man kanske borde läsa mer ungdomsböcker? Finns flera författare jag är nyfiken på.

torsdag 14 november 2013

Gottegris

Jag är så sjukt godissugen. Eller fikasugen, snarare.
I linje med detta har jag, vi, startat julen. Julbak i helgen, Amerikanska chocolate butter cookies och svenska pepparkakor. Sambon gjorde även chokladfudge.

På jobbet har jag satt upp julstjärnan och parkerat en amaryllis i fönstret. Jädra gråa november. 
Mer julbak och julgodis ska det bli. Denna jul blir alkoholfri (Ingen hemmagjord glögg med rom! Ingen julöl! Ingen likör hos svärfar!) så som kompensation får jag konsumera mer godis, kakor och fikabröd. Därmed ägnas alla helger åt antingen bak eller renovering, eller både och. 

torsdag 26 september 2013

Nyanser och kritisk eftertanke

Flera gånger nyligen har jag hamnat i debatter som jag upplever som onyanserade. Människor är arga och upprörda och ger uttryck för detta. En läser en artikel på DN eller i någon annan blaska som presenterar en hemsk bild av verkligheten och en reagerar naturligtvis på det som förs fram. På senare tid har det ofta handlar om polisens agerande i olika situationer (registrering av romer och handräckning vid utvisningar, bl.a.), men sakfrågorna är inte det jag vill ta upp här.

Jag upplever det som ett stort problem att saker presenteras (av journalister tex) och diskuteras på ett onyanserat sätt, där händelser exkluderas från sitt sammanhang och en plockar poäng genom att så slagfärdigt som möjligt kritisera det som hänt, eller håna den som vågar komma med invändningar.

Vad händer när du eller jag utsätts för kraftig kritik? Jo, vi går i försvarsställning och blir arga för att vi tolkats så starkt negativt. Leder denna ordväxling då till något konstruktivt där olika parter kan förklara vad som hänt, vad som är klandervärt och vad beteendet beror på? Nej. Det leder till en polariserad debatt, ett spektakel a la amerikanska 'debatter', som aldrig leder någon vart och där det är en svaghet att kompromissa eller visa förståelse. Det leder till mer ilska, mer hat och misstänksamhet mot vissa grupper och mindre förståelse och lägre sannolikhet för samarbeten och värdefull debatt även i framtiden. Det leder till att politiker och andra 'sakkunniga' hoppar på samma tåg och samlar poäng genom att i starka ordalag kritisera det som hänt.

Och jag ser detta överallt, hela tiden. Omänskliga moderater som vill suga ut de arbetslösa, arbetslösa som bara är slöa jävla idioter, kommunister som är ointelligenta typer utan verklighetsanknytning, poliser är rasister och har utbildat sig för att spöa folk, feminister är fula och vill döda män, etc etc.

Kritisk granskning, tack. Nyanser, tack. Mindre sensationsjournalistik, tack.

Än så länge orkar jag, emellanåt, argumentera mot 'mobben'. Och vet ni vad, jag kan i 99% av fallen göra detta även när även jag tycker att 'din' sida har rätt i sak. För att det finns i 99% av fallen en bakgrundshistoria, en anledning, ett sammanhang som är lagligt/korrekt/eftersträvansvärt, där det aktuella fallet är en mindre, och felaktig, avvikelse. Det är alltid värt att invänta mer information, uttrycka sig försiktigt, faktiskt få fram fakta innan man drar slutsatsen att något olagligt eller fullständigt förkastligt har hänt. Det är alltid värt att kritiskt granska det som sägs och skrivs, för så jädra många har dolda agendor eller vill bara vinna poäng/sälja lösnummer. Snälla.

tisdag 24 september 2013

Om någon får för sig att kalla vårt framtida barn för prinsessa alternativt prins så får vi hoppas på att jag är utvilad och mätt, annars blir det blodvite.

måndag 23 september 2013

Om du vill ha något gjort så får du se till att göra det. Mitt motto här i livet.

tisdag 27 augusti 2013

Alla dessa gubbar

I mina ansökningar är alla mina medsökande män. Alla mina chefer har varit män. Alla som rör sig uppåt är män. Jävla räkmackor. Dax för lite teamwork här I guess, för att motverka hundratals år av patriarkalt teamwork.

måndag 26 augusti 2013

Ansökningarnas olidliga lätthet.

Här skriver en ansökan efter ansökan, tömmer ut sig alla forskningsplaner och idéer och skickar in. Och så var det det liksom. Ingen återkoppling, ingen utvärdering. Ett svart hål där forskning, inspiration och ambitioner slukas hela. Man får vl bara hoppas att ingen av dom som läser snor ens idéer.

torsdag 22 augusti 2013

Sambon åker på konferens och jag börjar läsa SCUM manifestet samma kväll. Jag tycker inte att ni ska tolka in så mkt i det, men läs SCUM! Läs även Sara Strindbergs bok Drömfakulteten som är en dialog med Valerie, gillade den.

måndag 19 augusti 2013

Vad hände med träningen?

En lite tuff vår, en lott som krävde mycket tid och sen en sommar då rutinen redan fallit bort. Cykelturen hem från jobbet idag var jobbig, cykelturen från KI till Sollentuna har alltid uppförsbacke och motvind. Men genomförde en 8-dagars vandring i Sarek utan att få dåndimpen?

Snart så, snart ska jag ta tag i träningen. Så jobbigt att vara sugen på ostkrokar, hamburgare och pizza  hela tiden så som jag blir när jag inte tränar.

tisdag 16 juli 2013

Ett kort uppehåll

En mellanstadieskola i Dalarna ett av de första åren på 1990-talet, en liten kille säger en skämtsam kommentar:
"..och svettades som Judarna i gaskammaren".
Läraren blir ARG och skäller ut honom efter noter, och iaf jag förstod inte vad som hände, vad som hade sagts eller varför vår lärare blev så arg. Som så mycket annat i den åldern hände det liksom i periferin utan att man förstod orsak och verkan. Och vid denna tidpunkt visste jag inte vilka gaskammare som 'skämtet' syftade på. Minnet av händelsen är ju bara en skärva dessutom, en skärva som lever kvar i mitt minne eftersom reaktionen blev så stark.

Såhär över 20 år senare är jag väldigt glad över den starka reaktionen. Så många vuxna som inte vågar/kan/bemödar sig att faktiskt visa vad som inte är acceptabelt beteende. Och den 11-årige killen hade ju inte kommit på den snärtiga kommentaren själv. Det fanns i min by alltså familjer där man drog Jude-skämt? Tanken är mig så främmande och smärtsam.

Drog mig till minnes denna historia när jag började läsa Göran Rosenbergs bok 'Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz'. Har ännu bara läst ca 50 sidor men kan starkt starkt rekommendera den. En barndomsmemoar, om de skärvor av sina föräldrars liv som Göran mödosamt har grävt fram eftersom dom aldrig pratade om det. Och livet i gethot i Lodz beskrivet så att det faktiskt går fram. Inte enbart de fasansfulla bilderna på lik som skopas upp av traktorer som inte går att förstå eller kan bli verkliga. Utan beskrivet utifrån barnets perspektiv, barnet som växte upp och försöker förstå vad föräldrarna gick igenom.


onsdag 3 juli 2013

Tandställning och.. nya matvanor?

Efter flera års funderingar och obehag gick jag till tandregleraren. Två av mina tänder i överkäken saknas, och till följd av detta har min överkäke under åren krymp ihop, och gluggarna blivit mindre. Vilken jag var ganska glad för till för några år sedan när jag insåg att jag börjat korsbita. Därmed slipar jag ner mina framtänder varje gång jag biter ihop. Så vad gör man åt det? Jo, antingen gör man ingenting, eller så blir det hela kittet: Räls i över och underkäken i 2,5 år och sedan två tandprotester för de gaddar som saknas.

Idag satte jag in rälsen. Nu börjar två och ett halvt år utan att äta hårda eller sega saker, inge godis, inge nötter, inge popcorn, inge äpple och inge knäckebröd. Helst inte äta curry, ketchup, tomatsoppa eller gurkmeja då det missfärgar gummiringarna som fäster ståltråden i tandfästerna på överkäken. Första halvtimmen läspade jag, men det gick över tack och lov.

Så hej tonåren #2!

tisdag 2 juli 2013

Idag gör kroppen ont.

När låt nummer två drog igång, det första tunga, med benböj och så hård rock som jag någonsin hört på sats där basen mullrade genom kroppen. Då tårades mina ögon och bröstet snörptes ihop. Herregud så skönt det är att ta i ordentligt! Jag har saknat det.

onsdag 19 juni 2013

De som vill

Jag är så trött på att höra att det är svårt, att vi är ljusår från att kunna göra det eller det. Varför kan vi inte spåna om HUR vi kan göra det?! I min erfarenhet en väldigt svensk företeelse inom forskning, att anta att vi inte kan lösa stora hinder och komma framåt. Att anta att det är alles för krångligt. Alles för svårt för oss eller mig. Frak it säger jag. Jag är här för att lösa problem, jag är här för att genomföra något, göra något betydelsefullt. Ja, klart det kommer vara svårt men att skratta åt hur svårt det är och inte försöka knäcka nötterna tar oss ingenstans. Vart är de andra som vill övervinna svårigheterna med mig? Det kommer bli skitigt och svårt, men här vill jag inte stå och stampa.

måndag 10 juni 2013

Jag skulle lätt kunna vara ledig i tre månader från och med nu och fylla tiden med viktigt och intressant och roligt. Förvandla lotten till en fantastisk trädgård, fixa rabatten framför huset, baka, renovera köket, renovera kontoret, bada och paddla och grilla, åka till linkan och gagnef. Vara på Ekerö och bjuda hem folk, baka med syskonbarnen, etc etc etc. Hade vart fantastiskt skönt och roligt.

Egenskaper för att klara arbetsbördan

Vid min disputationsmiddag höll min Far ett tal där han sa att jag kanske ärvt hans sunda bonnförnuft. Och ja, det är en av mina större styrkor - lösa problem, vara logisk. Det jag även försöker ta till mig är hans sätt att lugnt och metodiskt ta mig an problemen och uppgifterna som ligger på hög. Inte stressa, inte tänka på nästa steg, utan metodiskt genomföra allt steg för steg. En tugga på elefanten i taget. 

För högarna är stora. Många projekt, mycket som väntar, långa processer och problem utan uttänkt lösning i nuläget. Finns inga mallar eller SOPar i detta arbete, vilket är både glädjen och frustrationen i detta jobb. Jag tror dyrt och heligt att nyckeln till ett fridsamt liv och en värdefull fritid, och ett produktivt arbete, ligger i att inte överväldigas av detta. Att glädjas över lösta problem, men inte plågas av de som väntar. Enkel tanke, jädrigt svårt i praktiken.   

måndag 3 juni 2013

privilegierat sur

En sån där dag när det kryper av obehag, och livet liksom skaver i detaljerna. Frustration och otålighet och inte ett enda roligt pass på SATS (tröttnat på SATS!) och vänder hem med träningskläderna oanvända i ryggan. Skickat in ännu en ansökan om pengar till bra projekt, jättebra tyckte jag ju nyss, men idag tröga och inte alls, och kommer det att faktiskt bli av. Undrar vart jag är på väg och varför. En dag då ett träningspass hade passat kroppen, men där lufttrycket eller vad det nu är som trycker på skallen gör mig låg och irro och helt enkelt sur. Bortskämda jag.

fredag 31 maj 2013

"Looking cute is not in my job description."

En kollega ger till ett skrik när hon ser mig: "Du har klippt håret så kort!"
Undrar om jag kommer att undvika shorts i sommar pga slutade raka-benen-förra-sommarn och åderbrock.
Stör mig så fruktansvärt på att jag kastas mellan "Men seriöst Boel, 3 kg är ju så himla lite, varför kan du inte bara gå ner lite i vikt!" och "Men vad spelar det för jädra roll!".

Citat fr Julia Skott.

fredag 24 maj 2013

de olika grunderna vi står på

Höll i ett diskussionsseminarie tidigare idag och försöker smälta den diskussion som uppkom. Jag tror att jag totalt misslyckades med att få de andra att förstå min utgångspunkt, min frågeställning, min metod samt vad målsättning var och varför den är vettig. Det är ett rejält misslyckande. Gruppen har en annan bakgrund än mig, och de är invaggade och omhuldade av en gemensam utgångspunkt. Tror jag iaf, diskussionen var mest ett samtal mellan mig och en annan person som kanske gick över huvudet på de andra. Men hemläxan är mångbottnad och komplicerad och kanske låter ungefär som så:

Jag kan inte få andra att förstå mitt syfte om dom inte tycker målsättningen är relevant.
Jag kan inte få andra att förstå min metod om vi inte ser samma komplicerande faktorer.
Jag kan inte propagera för att analysera riskfaktorer om de anses meningslösa utan en fullständigt mekanistisk förklaring.

I nuläget känner jag att deras utgångspunkt blir så lång ifrån min att det är nästintill omöjligt att se hur vi kan mötas. Tror definitivt inte att det är värt den tid och engagemang jag skulle behöva lägga ner för att få till en gemensam förståelse. Jag tog avstamp i den komplexa genetiken som jag är indoktrinerad i, och det var ett misstag. Detta hissar en varningens flagg för mig, jag borde antagligen justera hur jag lägger fram problem i denna och kanske andra grupper i framtiden. Om en granskare har denna utgångspunkt skulle det betyda att min ansökan inte har en chans.



fredag 17 maj 2013

Vem är du att bestämma?

UnderbaraClara mår bra av att träna. Hon promenerar och gymmar, och märker att hon mår bra av det. Men får kritik för att detta, att hon nämner att hon tränar, ger andra ångest. Ångest för att dom inte tränar. LadyDahmer har slutat skriva om att hon tränar explicit för att hon inte vill ge sina läsare ångest. Debatten fortsätter i att UnderbaraClara beklagar sig för att hur hon än gör så blir något besviken, och att hon inte har bett om att bli en förebild. 'Osund kroppsfixering'. Jo, det är ju samma debatt som funnits länge. Om hur Clara visar upp en så piffig och lätt bild av sitt liv. Men.

Jag känner mig helt frågande till debatten. Ska människor inte behöva utsättas för att andra människor faktiskt gör saker som dom mår bra av? Ska människor inte behöva utsättas för andra människor? Du borde inte få ha en matblogg för jag får ångest över att inte laga lika mkt lika fin mat. Du borde inte få skriva om dina barn, för många kan inte få barn och får ångest. Du borde inte lägga upp länkar till dina podcast för andra vågar inte göra podcast och får ångest. Du borde inte prata om ditt 104 kvadrat hus du renoverar för det finns vi som inte har ett stort hus och mår dåligt av att läsa om det. Du borde inte vara framgångsrik forskare för det är inte jag än och det ger mig ångest. Du borde inte skriva så bra feministiska texter för det har jag inte haft ork och tid till att göra. Du borde inte skriva om bra saker för det glorifierar ditt liv. Du borde inte skriva om att du är glad för det finns andra som mår dåligt.

Problemet verkar ligga någon annanstans. I att vi, människor, har misst förmågan att inse att vi kan bara uppfylla vissa mål, vi kan inte vara bra på allt. Ibland är vi helt ärligt inte bra på mycket alls. Nöten är att välja. Och att inse att ibland ligger valmöjligheten inte hos oss. Och kunna se andras snygga röv, mysiga balkong, purknande trädgård, härliga viltgryta som tog 5h att laga, 5 barn i regnbågsfärgade kläder och ta det för vad det är: Någon annans liv som vi genom vänskap eller blogg får följa med i. Någon annans liv som inte är till för din eller min skull. Någon annan som man kan tröttna på eller bli arg på eller vad som helst. Någon annans liv.

tisdag 7 maj 2013

Ratad

Dagen börjar med ett negativt besked: post doc papper I refuserat. Reviewers har sett många svagheter och missat de få styrkorna. Bitterheten i vetskapen att jag kämpat så länge och så hårt och så förgäves för att korrigera de där svagheterna. Enorm bitterhet i att detta lilla material var det enda jag tilläts arbeta med. Ett sådant enorm slöseri av min tid, min potential. Kryper i mig av bara tanken att jag måste ta tag i det där arbetet igen, skriva om, skicka någon annanstans. Det finns ett korn av intresse däri som borde komma ut. Men om jag inte behövde publikationen så skulle jag hellre låta bli, låta det ligga orört och opublicerat. Symboliserar flera års frustration, mindervärdeskomplex och uppgivenhet. Historien runt detta projekt är vad som får mig att tvivla på forskarvärlden. Om detta är hur forskning går till, och jag är såhär oförmögen att påverka det så är det liten poäng i att fortsätta.

tisdag 30 april 2013

Festerna hos Peters

Sista april är för evigt förknippade med fest hemma hos Peters. Var jag ens där mer än en gång som 15-åring? Ljusare nätter, cykla långt, snika till sig alkohol från alla andra, ett samtal med Malin vid Mojesjön. Blandar jag ihop det med somrarna i allmänhet? Kanske.

I år ser jag mest fram emot den lediga dagen imorgon då vi ska handla och gräva och slita på lotten. Och möjligtvis rabarberpaj ikväll på köpt rababer. I framtiden kommer jag aldrig behöva köpa rabarber!


Glad internationell arbetardagsafton!

måndag 29 april 2013

Vår lott, pt 1

De senaste 4 månaderna har vi spenderat majoriteten av lediga dagar och storhelger till att renovera lägenheten. Inga stora grejer, men måla lite, slipa lite, slipa lite mer, olja, måla, handla. Inte är vi klara heller. Igår påbörjades ett nytt parallellt projekt: Kolonilotten. Nedan ser ni resultatet av ngr timmars slit - en igenväxt och förstörd rabatt ser helt okej ut nu. Lotten är trekantig och har varit missbrukad några år. Men för fem år sedan var den jättefin enligt grannar. Det finns groteska mängder rabarber och även hallonbuskar, och något som kan vara en vinbärsbuske. Jokern är en krusbärsbuske! 

Nu vet ni vad vi kommer pyssla med närmsta halvåret.

torsdag 25 april 2013

Engagemang

Det var först under min doktorandtid som jag för första gången var engagerad i något på riktigt. Första gången jag faktiskt ansträngde mig för att uppnå något och lära mig, genomföra saker. Alla dessa år innan det, när jag var frustrerad, uttråkad, likgiltig och inte hade en aning om varför - vilket slöseri! Ingen aning om det faktiskt hade gått att ändra på, om jag kanske hade varit förmögen att själv ta mig i kragen och satsa på något tidigare. En annan mer relevant fråga är varför, varför det inte fanns något som jag såg som stimulerande och värt att engagera sig i? Vilket slöseri om det vimlar av människor som mig men som faktiskt inte råkar snubbla på något engagerande. Som fortsätter hela livet utan att finna något att arbeta för, något som utmanar och kräver och därmed också belönar.

fredag 12 april 2013

Happy Friday!

Jag drar mig väl hemmåt med en ny fräsch förkylning då. Fredagsmyyyys!


tisdag 26 mars 2013

ångest

När hjärtat liksom faller ihop, och ett vakum bildas därinne, ett svart och sugande torrt vakum. Hur van jag ändå har blivit vid den känslan. Den ångestfulla stressen. Det negativa med min förmåga att förneka (allt som behöver göras) är den överväldigande känslan som infinner sig när draperiet förts åt sidan.


måndag 25 mars 2013

Hybris

För att forska behöver man pengar. Pengar får man från rika stiftelser etc som man övertygar om sin och sin forsknings excellens. Än så länge är jag så ny och ung att jag inte har mina egna pengar, mer än återvändarbidraget från VR som nu täcker min lön. Jag behöver dock pengar för att faktiskt kunna genomföra den forskning jag planerar. För jag försöker att inte välja den lätta vägen. Den lätta vägen i detta fall hade varit att lägga om mina intressen så att dom passade in perfekt i denna grupps forskning. Då hade jag lättare blivit finansierad av de stora pengar som dom stora proffesorerna redan dragit in. Men den lätta vägen blir ju i slutändan den svåra vägen: 1. Utan egen riktning/finansiering blir jag en marionett i gruppens intressen. 2. Utan egen forskning står jag utan grund den dag jag gjort mina 2*2 år som post doc och måste bli min egen på riktigt. Utan en egen forskning finns ingen långsiktig plats för mig, ingen anledning till varför en finansiär skulle ge just mig pengar. Så jag har för närvarande två projekt som jag designat efter ett gemensamt intresse hos mig och gruppen. Här finns material och pengar redan alltså. Sen finns planer för åtminstone fyra ytterligare projekt. Mina projekt, mina intressen, med diverse samarbetspartners. Projekt utan pengar.

Jag behöver alltså: Pengar. För att få pengar behöver jag: Superba projektplaner. Och en bra publikationslista. Och bevis på att jag är självständig. Hur blir jag självständig utan att få pengar till min egen forskning?

Har jag fabulösa projektplaner  då? Här åker jag i en evig bergodalbana, växlar mellan storhetsvansinne och abnorm självkritik. Nu är det dax att skriva ansökan för VRs 'unga forskare'. Min största ansökan såhär långt. Tips?

onsdag 30 januari 2013

ENCODEs förbannelse

ENCODE är ett vansinnigt ambitiöst projekt som har/håller på att kartlägga alla funktionella element i genomes (Encyclopedia of DNA Elements). Ett gigantiskt projekt där otaliga grupper samarbetar och utnyttjar olika metoder och cell typer för att förstå allt som händer i vårt DNA. En samling av resultat publicerades under förra året och dom är fantastiska att läsa.

Men en konsekvens av detta blir att du idag inte kan göra en genetisk eller genomisk studie utan att använda encodes data. Om du arbetar med GWAS data har du plötsligt ett hav av data för att annotera dina genetiska varianter: Är dom överrepresenterade bland aktiva regioner i T-celler? Är dom överrepresenterade bland regioner som binder vissa transkriptionsfaktorer? Data du kan använda för att annotera enskilda varianter bättre, eller i globala analyser. Helt underbart juh!


Men så sjukt mycket fler analyser att göra!!!

onsdag 23 januari 2013

Intressanta fakta

Viktigaste anpassningen min kropp genomgått under de senaste tre åren: Jag kan numera äta godis och kakor tidigt på förmiddagen utan att må illa.

måndag 21 januari 2013

Kan man dumpa stressen?

Är det inte ett otroligt lyxproblem som vi alla går och tampas med dagligen: Livspusslet. Här är jag, en DINKy på 30+ som fortfarande inte hinner slipa farfars gamla skrivbord, montera upp skostället, montera ihop bokhyllan, olja bänkskivan, vara tillräckligt social, träna 4 ggr i veckan eller jobba tillräckligt. Vad är det som är så otroligt viktigt egentligen? Hur fick mamma det att gå ihop med fyra barn, all städning, matlagning och bakning? Småbarnsfamiljen jag känner idag hinner inte ens laga mat på Söndagar. Men har mycket vill ha mera, vi vill ha allt vad det verkar. Och det verkar så förbenat korkat, detta uppskruvade liv vi lever. Och ovärt. Dessutom ska vi laga slow-food och springa maraton, någon gång där efter att jag slutar jobba vid 19 antar jag. Har inte denna text skrivits en miljard gånger redan?

Alltså, det rer sig ju. Jag vill inte säga djupa saker om vad som gör livet värt att leva, hur en borde prioritera, vad som förgyller mitt liv. För det har sagts förut och kommer sägas igen. Jag vill bara släppa det. Vart kommer denna press ifrån, där andras åsikter som allt från kroppsbehåring, möblemang, musiken jag lyssnar på och huruvida jag-äter-min-medhavda-mat-ur-plastlådan liksom spelar roll. Varför? Här är jag, epidemiologen, som allt mer hatar det faktum att allt du gör can and will be used against you i avgörandet om din skuld. Skulden för dina hälsoproblem, skulden för dina barns hälsa, skulden för vad vi gör med bollen vi bor på. Alla val, all information, all kunskap, allt vi ska göra för att det ska se ut som ett värdigt liv. Jag vill bara släppa det.


Köttfritt

Nyårslöfte nummer två är att ungefär hälften av all mat jag äter och lagar ska vara vegetarisk. Och det gläder mig enormt att jag idag har lätt att hitta inspiration och recept för vegetarisk mat som smakar gott. (Ikväll vankas chili med valnötter, rött vin samt choklad.) Kanske kan detta hjälpa mitt dåliga världssamvete något dessutom.

måndag 7 januari 2013

När dimman lättat

Mitt nyårslöfte är att inte packa/renovera/flytta i samband med nästa jul/nyår.

Och att ta till ordentligt med tid om jag får för mig att bredspackla i framtiden.

Hej 2013! Hejdå 2012, du ganska miserabla år med stora ljuspunkter.