tisdag 29 mars 2011

Vad jag borde säga

När någon slänger några CEL filer åt mitt håll och tycker det är självklart att jag ska analysera (skiten):
"Could I read the study plan first?"

För det finns aldrig en strukturerad plan. Vad är egentligen frågan liksom? Och hur kan folk förvänta sig extraordinära resultat från tre microarrays från tre olika fenotyper utan biologiska replikat? Dont waste good thoughts on crappy data.

När jag får veta om ett möte en dag eller några timmar innan mötet ska ske:
"Could I have a look at the agenda please?"

För alla dessa möten är oftast totalt ostrukturerade, och i 9 fall av 10 så är det mina resultat som ska diskuteras. Alltså jag som plötsligt ska hålla en presentation. Av den enkla anledningen att det är jag i denna samling av människor som faktiskt arbetar med datat. Men fortfarande har ingen vett nog att inkludera mig i planeringen av mötet.

lördag 19 mars 2011

Ordning och Reda i vår värld

Ser bilderna från Japan av städer som numer bara är bråte och skräp. Tillhörigheter som tidigare var snyggt ihopvikta och staplade i skåp och hyllor är numera buckliga, smutsiga och borta. Människorna i ett av världens mest välordnade och prydliga land köar nu för att få vatten till sitt te, och en filt för att skydda sig i minusgraderna. Detta var en extrem jordbävning, och konsekvenserna är stora även för människor som bor 25 mil från de svåraste områdena. Jodtabletterna är slut, dom flesta har hållt sig inomhus, använder ansiktsmask, vattnet bär spår av radioaktivitet. Min kollega Hiro, som flyttade tillbaka till Japan i somras, meddelar att nu börjar vanliga TV-program sändas igen men McDonalds serverar inga pommes eftersom leveranserna inte kommer fram.

Går här hemma och fejar lite, det är mysigt och avslappnande. Rena ytor, diskbänkar och matbord, och undanplockade saker ger en bild av ett fint välbonat hem. Men hur lätt denna inbillade ordning och reda skulle kunna brytas. Varför tycker vi så mycket om denna fasad? Lägenheten är ren när saker ligger på ett visst ställe och smutsen är uppsamlad och undangömd. Skulle krävas så lite för att förstöra bilden, denna trygghet vi människor skapar omkring oss.

onsdag 9 mars 2011

Faktisk hjärnverksamhet

Jag har spenderat så mycket av min tid här med att tugga, tugga, tugga. Analysera analysera, kolla på det ena, kolla på det andra, formatera filer, få helt ogenomtänkt input och instruktioner från medarbetare, börja kolla på något nytt, ta några varv till i ekorrhjulet. Missförstå mig rätt, jag har lärt mig enormt mycket, men det har inte varit givande. Det har varit "Lösa praktiska problem" - hur alignar vi reads bäst, hur rensar vi bort dåliga reads och identical reads, hur skapas en bra annoteringsfil, hur skulle man kunna kolla på RNA editing, hur kollar vi på homologi mellan arter, vad är definitionen på en ny gen, etc etc. Praktiskt tugg tugg tugg.

Men nu äntligen arbetar jag verkligen. Preliminära resultat som bearbetas. Frågor som finslipas. Skisser för nästa steg, bearbetning, nya analyser, närmare svaret för varje steg. Steg jag tar, planer jag utformat, resultat som tar oss framåt. Det här är forskning. Det här älskar jag.

Äntligen.