lördag 18 februari 2012

Att alltid vara smutsig.

Detta teknikens u-land! Dagens hatobjekt - de fruktansvärda tvättmaskinerna. Om jag tvättar varje dag och tar det extralånga programmet med en extra sköljning kanske det tom går att få tvätten att se ren ut?

Källaren, där tvättmaskinen och torktumlaren står, är iaf damsugen nu. Innan var det som att tvätta sina kläder i svinhusets foderförråd, minus lukten. Damsuget av yours truly så klart. Numera städar vi lägenheten varje vecka, och jag trivs bra här. Men de fruktansvärda toppmatade tvättmaskinerna. Och damsugarna!

fredag 17 februari 2012

Raka rör!

Kroppen är ju helt fantastisk egentligen. Att alla dessa celler sitter ihop och gör allt dom ska, med viss variation, och får hela varelser att fungera. Kroppen, iaf min kropp jag - vet inte hur du upplever din, är också bra på att uppmärksamma dig om när du gör den illa. Stress gör mig sjuk (öroninflammation, tandinflammation, urinvägsinflammation, bölder, you name it) och jag har lärt mig att lyssna och kan trappa ner.

Tyvärr verkar min kropp inte gilla att jag äter sötsaker varje dag. En brownie och min mage skriker, brummar och spänner. Synd att min hjärna lever i förnekelse av detta och inte kan motstå de kakor, chokladbitar eller munkar som kollegor tar med sig till jobbet.

torsdag 16 februari 2012

Bullshit

Få saker gör mig så arg som bullshit, och få saker är så vanligt, och också uppskattat av chefen, i mitt labb. Det här pompöst amerikanska, säga saker som låter så vackert så vackert, som jag skulle uppskatta i ett papper vi skriver ihop, men inte när vi som kollegor sitter och diskuterar vårt arbete. Håll käften om du inte vet vad du pratar om, brodera inte ut massa saker som inte har med saken att göra, var kort och koncis och håll dig till ämnet! Att få mitt projekt beskrivet för mig med termer och slutsatser som inte stämmer är pinsamt och får dig att se ut som en fjant. I mina ögon, alltså. I en grupp som består av 70% bullshitare kan jag inte gör annat än helt uppenbart visa mitt missnöje och ointresse. Men det går hem, det är det värsta. Bullshit är vägen till framgång. Jag kan inte förstå det, det är ju så himla enkelt att genomskåda! Alla vi andra, för labbet består till större delen av icke-bullshit, himlar med ögonen och fattar inte grejen.

Ganska högt upp på listan av orsaker till varför jag inte skulle kunna leva i USA.

torsdag 9 februari 2012

numeriska metoder i/m matlab

Aldrig har min frustration varit större än när jag läste ovan nämnda kurs på LiTh. Jag fattade ingenting, ingen av oss fattade poängen, och inställningen från kursansvarige lärare (vilken människa, herregud) var att vi var dumma i huvudet. Fattade inte poängen med programmering, verklighetsanknytningen fanns inte. Jag satt ner 10 minuter med tentauppgiften, sen gick jag från rummet och har aldrig sett tillbaka.

(Tänk om jag kunde ta den kursen idag! Tänk om någon hade fått mig att inse att programmering inte var att ge datorn 1:or och 0:or i magiska kombinationer. Tänk om den gigantiska muren hade varit forcerad! Tänk om läraren hade insett vad våra förutsättningar var..)

Ibland befinner jag mig i situationer när känslan är snarlik, när frustrationen kokar över och inga utvägar finns i min begreppsvärld. Nu vet jag att det såsmåningom antingen kommer att ramla ner en pollett, eller så kommer jag på ett eller annat sätt ta mina första steg i ny och spännande terräng. En terräng med nya dimensioner, oväntad logik och helt annan kultur. Men inlärningskurvan är tyvärr oftast väldigt brant.

fredag 3 februari 2012

Forskning i Sverige.

Som ni redan vet så lägger Astra ner sin forskning i Södertälje och 1200 forskare får gå. Vad ska alla dessa forskare som utbildas i Sverige egentligen arbeta med i nuläget? Verkar som om det enda alternativen blir akademin, eller att flytta från landet. Själv har jag siktet inställt på akademin, och Stockholm. Akademin för friheten och idéerna på framtida forskning, Stockholm för att jag vill hem med allt vad det innebär. Men akademin har även blivit mitt förstaval för att det är svårt att se ett alternativ i Sverige, ens innan Astra la ner.

Med min feberhjärna, men även i vanliga fall, har jag svårt att se hur vi ska ta oss ur detta. Forskningspolitiskt. Vad är det egentliga problemet? Jag har svårt att tro att det är bristen på högutbildade människor som får forskningen att fly Sverige (vilket antyds i dagens DN), jag är själv del av en PhD boom. Så vi utbildar ett, för vår marknad, överflöd av forskare. Så är det vår utbildning det är fel på? Vår entreprenörsanda? Våra forskningsidéer?

Vill vi alla vara så lagom här i Sverige att vi helt förlorat förmågan att glänsa? För att komma någonstans måste vi satsa, men att vara välutbildad leder inte automatiskt till framgång. Om vi, denna kunskapsnation, inte lyckas göra mer av vår kunskap så blir den inte mycket värd. Det är inte kunskap som leder till forskningsframgångar, det är förmågan att tänka utanför nedtrampade stigar, se möjligheter och satsa helhjärtat. Är vi för bekväma? För rädda? För dåligt självförtroende?

Skulle massa pengar till de "mest talangfulla och innovativa forskarna" lösa problemet? Kanske, men vem skulle ha förmågan att utvärdera dessa "talanger"? Skulle det ändra det faktum att alla pengar går till samma gubbar, år efter år?

onsdag 1 februari 2012

husmorstrend?

Det har ju pågått ett tag, snacket om denna husmorstrend. Och visst är det modernt och inne att baka, sylta och safta, göra långkok och ta hand om sitt hem. Men men ogillar att trenden beskrivs som kvinnlig, som om det bara var personer med snippa som blivit mer intresserade av att laga god mat och pyssla om hemmet. Surdegsbakandet, svampplockandet och hemma-kärandet är väl en generell trend i vårt samhälle idag.

Och kanske ganska långt ifrån den klassiska husmodern med köttyxan, i vilket fall.