onsdag 29 juni 2011

Denna hunger

Hur äter normala människor egentligen? Jag kan inte räkna kalorier, och jag vet egentligen inte hur någon annan äter. Men ibland känns min konsumtion av mat absurd. Det är inte ovanligt att jag äter:

Frukost: Musli med fil och banan, ett kokt ägg, och massa te med mjölk.
Förmiddagsfika: Bagel m mjukost och mer te.
Lunch (runt 12): Oftast pasta med ngn slags sås, eller kött och rotfrukter. I ganska stor mängd. Frukt till efterrätt ganska ofta.
Eftermiddagsfika: Banan (ibland bagel nu och banan på fm), ibland i sällskap med en kaka och te.
Middag: Riktig mat eller mackor.
Och sedan kanske något mer. Typ choklad, en kaka, en persika, popcorn, etc. Att inte äta en enda sötsak (kaka, muffins, choklad, etc) på en dag är ovanligt. Jag skulle tippa på 20% av dagarna, kanske. Dessutom slinker det ner öl eller vin kanske 30% av dagarna.

Ingen bagel idag än så länge, och jag är så himla hungrig. Hur klarar sig alla dessa människor som tar en kopp kaffe till frukost och som ibland skippar lunchen dessutom?
Och de dieter som man läser om där man får se planen för några dagars ätande: En tallrik med fil och musli till frukost, en sallad till lunch, 10 mandlar till eftermiddagsfika, och ett halvt kycklingbröst med 1 dl fullkornsris till middag. Det GÅR ju inte!

tisdag 28 juni 2011

Någon dag?

Hav och skärgård i all ära. Jag längtar efter en röd liten stuga djupt inne i skogen, intill en sjö. Brevid stugan finns en brunn, nere vid sjön finns en brygga och en eller annan båt. Kanske en eller annan vindsnurra och solpanel för några få elektriska nödvändigheter. Inuti stugan finns några klassiska inbyggda tarrsängar, en öppen spis, en vedeldad spis att laga mat på. En bokhylla med tummade pocketböcker. Köksskåp fyllda med gamla klenoder och loppisfynd.

I soffan framför brasan sitter jag. Det blir lite kyligt en sensommarnatt, även om dagen har spenderats i solen och i vattnet. De som gillar att fiska har gjort det i sjön, den har mycket fisk. Nu delar vi några flaskor rosé.

Jag bara drömmer lite jag.

11 dagar..

..tills vi landar i Svea rike för två veckors "semester".

Reserutten är ganska absurd, och vi kommer vara trötta när de två veckorna är över. Men förhoppningsvis kan vi slappna av och glömma jobbet när vi leker med barn, kramas med familjen och reser med SJ. Ge mig varma svenska sommarnätter tack! Ge mig rabarber, ge mig myggskydd, ge mig doften av landsbygden!

måndag 20 juni 2011

Snobb!

Har jag, personen som tidigare köpte kläder på second hand och HM gått och blitt en snobb på riktigt? Min favoritaffär här i Boston är numera bevisligen Ann Taylor. Jag försvarar mig själv genom att hävda att det är likvärdigt med MQ, men Ann Taylor låter fortfarande mkt mer flådigt i mina ögon. Och flådigt på mig? Jisses. Det är mycket som händer när man är 30ish och plånboken mer fylld än tidigare.

lördag 18 juni 2011

Godaste kolakakorna!







200 g smör
1.5 dl strösocker
1.5 dl sirap
1 äggula
4.5 dl vetemjöl
1 dl kokos
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
solrosfrön

Rör ihop smör, äggula, socker och sirap ordentligt. Lägg i allt annat förutom solroskärnorna, blanda till en deg, och ställ in i kylskåp för att vila 30 minuter.
Sätt ugnen på 175 grader, lägg bakplåtspapper på två plåtar. Forma fyra rullar lika långa som plåtarna, lägg rullarna på plåtarna. Strö på solroskärner och tryck samtidigt till degen lite (tror inte tilltryckandet är nödvändigt, men hjälper att få solroskärnorna att fastna). Och skjuss in i ugnen! 15 minuter, och dom flyter ut och sväller helt galet mycket.

Skär sidleds precis efter att kakorna tagits ut ut ugnen.

Njut! Men ät inte för många.. Blir uppenbarligen en hel kakburk (Gille pepparkakor fr IKEA) full med kakor av detta recept.

Parad

Tog idag en vända ner mot Copley och hamnade mitt i horden av människor som firade Boston Bruins vinst i Stanley Cup. man skulle ju kunna tycka att vi borde ha tagit tillfället i akt och tittat på matchen vi också, men vi hade bättre saket för oss. Men idag fick jag ju se glädjen och uppståndelsen iaf, och alla fulla tonåringar, och alla poliser. I värmen. (Bilden snodd fr facebook.)

fredag 10 juni 2011

Najs

Idag såg Nikos en mus inne i vårt kontor här på NRB. Inte speciellt förvånande med tanke på att jag redan vet att det finns mängder av möss på plan 6 (vi sitter på plan 1). Om man sedan tar i åtanke att det regnar in i denna byggnad så fort något större regnmängder faller så kanske man inte skulle bli det minsta förvånad. New Research Building heter alltså huset. Och är ganska (typ 6 år?) nytt. Har jag klagat på att dom inte kan bygga over here tidigare eller?

Och om du vill sluta känna frustration över hur stökiga och oordnat ditt labb hemma i Svea rike är så kan du ju komma hit och ta dig en titt. Sen kommer allt kännas mycket bättre.

onsdag 8 juni 2011

Min brist på tyngd.

Jag hamnar ganska ofta i diskussioner rörande design av experiment. Vi snackar de mest grundläggande saker - varför behövs tekniska eller biologiska replikat, poolade prov, etc etc. Helt enkelt sensitivity and specificity.

Som novis i gänget trodde jag de andra visste vad de gjorde, så många stora namn, så smarta människor, etc etc. Jag har lärt mig via den svåra vägen att så inte alltid är fallet. Och mina invändningar har gått från artiga "Tror ni inte att det kanske vore bättre..." till "Jag tycker att... för att...". Ibland har planerna justerats efter mina rekommendationer, men de förändringarna har aldrig genomförts. Jag har antagit att det var min argumentation som var bristfällig, även om jag, hur jag än försöker, inte kan se vettigheten i den andra sidans argument. Så jag måste ju helt enkelt inta fatta något grundläggande.. eller? Eller är det pga den där dubbla uppsättningen av X kromosomer? Känns så otroligt surt att ens tänka att så är fallet. Bossen C har gjort det klart för mig flera ggr att det kommer vara tuffare för mig pga att jag är kvinna. Men en enskild situation är inte lättbedömd. Eller snarare, jag drar mig otroligt för att ens tänka på att dra den slutsatsen. Men i detta nu så vet jag inte längre vad jag ska tro. Sedan C kom in i bilden så finns det iaf ett bollplank som talar mitt språk (alltså det som statistisk styrka, variabilitet och skepsis). Men att se hur hans argument (som är mina argument) faller i helt annat jord är surt, minst sagt. Sure, han är ju mer senior också så klart. Och formulerar sina argument på ett annat sätt (bättre? svårt för mig att säga). Men så otroligt frustrerande.