måndag 22 oktober 2012
Arbetstidens grupptryck
Svårt att arbeta mer än 8 h per dag när den långa korridoren blir mörk och tyst vid 17.
torsdag 11 oktober 2012
När bitarna faller på plats
Underbar känsla det här. Jag vågar knappt säga det, för kanske kommer något dåligt att hända. Men det känns så otroligt bra nu. Det går bra nu. Bitarna av mitt liv har åter kommit samman och dom passar ännu bättre än förr. Prioriteringar är ganska klara, åtaganden vettiga och lätta, ambitionen hög men lagom, standarden bra på väg mot bättre. På väg, vidare uppåt. Det går bra nu.
tisdag 9 oktober 2012
Post doc i Sverige relativt USA
Det finns stora skillnader i hur (jag upplevde att) forskning utfördes i USA jämfört med här hemma. Dessa skillnader kan ofta förklaras med kulturella skillnader, som hur data presenteras och promotas, och hur projekt körs igång i full fart och stora ambitioner.
Men det överlag största skillnaden mellan att vara post doc i USA och Sverige är hur man blir bemött. I Sverige är du en fullvärdig forskare som post doc, även som doktorand så ses och bemöts du som en kompetent person som utför forskning. Vilket ju är sanningen - de flesta av oss har inte chefer/PIs/handledare som har koll på vad vi gör eller kunskap för att leda oss rätt eller lösa dagliga problem. Gott så. I USA ses du som en student även som post doc. Ett steg ner i hierarkin, en person som inte forskar utan som utför de praktiska momenten som krävs för att genomföra forskning. Du ses inte som den ledande personen, som personen som sitter med kunskap, även om det är uppenbart att du gör det. Du blir inte presenterad som en kollega till andra forskare (PIs) utan som en post doc, om du nu blir presenterad alls.
Här i Sverige är jag en kollega, en av alla forskare. Någon som blir inbjuden att hålla föreläsning, någon som sitter inne med kunskap och strategi, någon som kan bidra. Här blir vi alla bemötta så, och du måste bevisa att du inte lever upp till detta för att förlora förtroendet. I USA upplevde jag det som att man måste skrika högst, snacka mest skit (all that bullshit..) och använda löjligt vackra ord och överdriva för att få respekt, för att upphöjas till "forskare" istället för arbetsmyra. Ja, som post doc i USA har du mkt tid till att utföra praktiskt arbete, för du har inga andra uppdrag och arbetar 12 h per dag. Men idag känner jag stor glädje över att äntligen vara forskare igen.
Men det överlag största skillnaden mellan att vara post doc i USA och Sverige är hur man blir bemött. I Sverige är du en fullvärdig forskare som post doc, även som doktorand så ses och bemöts du som en kompetent person som utför forskning. Vilket ju är sanningen - de flesta av oss har inte chefer/PIs/handledare som har koll på vad vi gör eller kunskap för att leda oss rätt eller lösa dagliga problem. Gott så. I USA ses du som en student även som post doc. Ett steg ner i hierarkin, en person som inte forskar utan som utför de praktiska momenten som krävs för att genomföra forskning. Du ses inte som den ledande personen, som personen som sitter med kunskap, även om det är uppenbart att du gör det. Du blir inte presenterad som en kollega till andra forskare (PIs) utan som en post doc, om du nu blir presenterad alls.
Här i Sverige är jag en kollega, en av alla forskare. Någon som blir inbjuden att hålla föreläsning, någon som sitter inne med kunskap och strategi, någon som kan bidra. Här blir vi alla bemötta så, och du måste bevisa att du inte lever upp till detta för att förlora förtroendet. I USA upplevde jag det som att man måste skrika högst, snacka mest skit (all that bullshit..) och använda löjligt vackra ord och överdriva för att få respekt, för att upphöjas till "forskare" istället för arbetsmyra. Ja, som post doc i USA har du mkt tid till att utföra praktiskt arbete, för du har inga andra uppdrag och arbetar 12 h per dag. Men idag känner jag stor glädje över att äntligen vara forskare igen.
söndag 30 september 2012
fredag 28 september 2012
Inte så mkt som jag borde
Lite roligt att en rapport om Forskarnas rörlighet (mellan universitet, länder och yrkesvägar) presenteras av Naturveterna samma dag som jag skrev ett inlägg om post doc utomlands.
I övrigt är min hjärna allt för splittrad för några djupare analyser eller funderingar. Vi är just uppe i karusellen av lägenhetsköp och fix inför lägenhetsförsäljning, något som har tagit upp det mesta av min tid denna "lediga" månad. Jag börjar ett nytt jobb på Måndag, men har inte alls arbetat tillfredsställande med kvarvarande USA-projektet.
En annan fördel med USA åren var kanske just avklipptheten, isoleringen. Under de åren var jag först och främst forskare, på andra plats sambo och vän. Här är jag lägenhetsägare, kompis, sambo, dotter, syster, moster, tant, träningstokig. Och lagar mat igen, bakar, promenerar, dansar, skojar, lever liksom. Så mindre direkt och odiskutabelt fokus på jobbet. Om det är positivt eller negativ ur effektivitetssynpunkt kan diskuteras. Men jag är Boel igen.
I övrigt är min hjärna allt för splittrad för några djupare analyser eller funderingar. Vi är just uppe i karusellen av lägenhetsköp och fix inför lägenhetsförsäljning, något som har tagit upp det mesta av min tid denna "lediga" månad. Jag börjar ett nytt jobb på Måndag, men har inte alls arbetat tillfredsställande med kvarvarande USA-projektet.
En annan fördel med USA åren var kanske just avklipptheten, isoleringen. Under de åren var jag först och främst forskare, på andra plats sambo och vän. Här är jag lägenhetsägare, kompis, sambo, dotter, syster, moster, tant, träningstokig. Och lagar mat igen, bakar, promenerar, dansar, skojar, lever liksom. Så mindre direkt och odiskutabelt fokus på jobbet. Om det är positivt eller negativ ur effektivitetssynpunkt kan diskuteras. Men jag är Boel igen.
tisdag 25 september 2012
Är en post doc utomlands värdefull?
Hemma är här och här har jag väl alltid varit? Fortfarande en absurd känsla att tänka på de tre åren, samtidigt som jag inte vill förminska dom till tre år utan värde. Att bo någon annanstans, uppleva arbetskulturen, framåtandan, stressen, initiativen och "golden boy"-mentaliteten har lärt mig mycket. Utmanad med andra sätt att tänka, personer med andra vanor och ramar, ger en ökad bredd även till mitt tänkande. Som uppfostrad i en kultur, ett tankesätt, en logik, är det svårt att utvecklas utan att själv uppleva några av de alternativ och varianser som finns. Förhoppningsvis en möjlighet för att behålla och utveckla de bästa alternativen, skrota eller omarbeta de som en fungerar optimalt.
Bör man åka iväg för att göra en post doc om man tänker sig en akademisk karriär? Ja, jag tror det är otroligt värdefullt. Att göra en post doc i Köpenhamn eller Oslo skulle nog också öka vyerna, och även en kortare period ger dig erfarenhet. Att faktiskt kunna åka iväg som vi gjorde är ju ngt av en ynnest. Vi blev båda klara ungefär samtidigt, hittade post docs i samma stad och har inga barn eller sjuka föräldrar. Och fick bra stipendium från VR. Fria att lämna helt enkelt. Men det är ju också enklare än många verkar tro - sök stipendier, prata med intressanta grupper och ligg i. Post docs är billiga att anställa i staterna, så det är inte svårt att hitta en grupp som kan ta emot dig där. Jobba i några år och flytta sen hem med både sött och surt i kappsäcken!
Bör man åka iväg för att göra en post doc om man tänker sig en akademisk karriär? Ja, jag tror det är otroligt värdefullt. Att göra en post doc i Köpenhamn eller Oslo skulle nog också öka vyerna, och även en kortare period ger dig erfarenhet. Att faktiskt kunna åka iväg som vi gjorde är ju ngt av en ynnest. Vi blev båda klara ungefär samtidigt, hittade post docs i samma stad och har inga barn eller sjuka föräldrar. Och fick bra stipendium från VR. Fria att lämna helt enkelt. Men det är ju också enklare än många verkar tro - sök stipendier, prata med intressanta grupper och ligg i. Post docs är billiga att anställa i staterna, så det är inte svårt att hitta en grupp som kan ta emot dig där. Jobba i några år och flytta sen hem med både sött och surt i kappsäcken!
söndag 9 september 2012
en illusion som sprack
En bekant som uttryckte sin förvåning över att en kompis började jobba 7 månader efter hon födde barn. Och jag som kände ett behov av att försvara henne genom att säga att hon bara ska jobba 1,5 dag i veckan. En gammal kompis som ska separera, och frågan "hjälper han inte till tillräckligt hemma?" ställs. Hör ett samtal på tunnelbanan mellan två kvinnor som pratar om andra kvinnliga kollegor med administrativa uppgifter, medans alla chefer som nämns är män.
Deprimerande. Jag trodde helt ärligt att det inte var såhär illa. Jag trodde att personer i min ålder, speciellt dom med mkt utbildning i bagaget, var i det närmaste jämställda idag. Med vissa undantag och personliga preferenser, liksom. Är det barnen som ställer om rollerna och förväntningarna? Är min övertygelse om att jag inte kommer trilla i samma kvinnofälla en illusion?
Och att jag kom i försvarsställning är rent ut sagt pinsamt - det naturliga vore ju att efter ca 7 månader byta förälder som är föräldraledig. Vilket skuldbeläggande! Är det den attityden man möter om man som mamma inte är hemma alla månader förutom de "pappamärkta"? Jag mår illa. Nästa gång jag ens hör en liknande fråga eller attityd ska jag ha tänderna vässade. Finns så extremt mkt att slåss för, och det minsta man kan göra är att inte hålla käften.
Deprimerande. Jag trodde helt ärligt att det inte var såhär illa. Jag trodde att personer i min ålder, speciellt dom med mkt utbildning i bagaget, var i det närmaste jämställda idag. Med vissa undantag och personliga preferenser, liksom. Är det barnen som ställer om rollerna och förväntningarna? Är min övertygelse om att jag inte kommer trilla i samma kvinnofälla en illusion?
Och att jag kom i försvarsställning är rent ut sagt pinsamt - det naturliga vore ju att efter ca 7 månader byta förälder som är föräldraledig. Vilket skuldbeläggande! Är det den attityden man möter om man som mamma inte är hemma alla månader förutom de "pappamärkta"? Jag mår illa. Nästa gång jag ens hör en liknande fråga eller attityd ska jag ha tänderna vässade. Finns så extremt mkt att slåss för, och det minsta man kan göra är att inte hålla käften.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)