I en värld där var och varannan person blev eller är mobbad, där båtlaster av människor lämnas att svälta ihjäl och propaganda spys ut så kraftigt att den är svår att skilja från sanningen. I den världen är det minsta man kan göra att faktiskt säga vad man tycker. Att argumentera för sin sak. Att förklara den andra sidan av en åsikt som får mycket utrymme. För världen är ju oftast allt annat än svartvit (fast i fallet med båten är det bannemig becksvart).
Som denna stora glädje över mordet på Bin Ladin. Jag kan se glädjen över att jakten är över, eller lättnaden över att jakten är över. Men kan det ge clocure eller tröst till de anhöriga för 9 11? Är hämnd lika med rättvisa? Käkade brunch med kära kollegor i söndags, varav en är amerikan. Saken kom upp. Han argumenterade att firandet var rättfärdigat, samt att de flesta som firade var college-kids, som växte upp med bin Ladin som djävulen. Visst är det en kulturell skillnad som ligger bakom också, denna starka patriotism som blev stärkt iom att USA lyckades döda "sin värsta fiende", propagandan som bygger på svart och vitt, rätt och fel, USA mot ondskan. DET är en diskussion som jag ännu inte tagit. I fallet nu så beror mitt illamående på firandet av en persons död. Spelar ingen roll vems död. Man firar inte att någon dör, det är barbariskt. Om min familj blivit mördad så kanske jag också hade velat se den ansvariga personen död, vet faktiskt inte hur jag skulle känna exakt, men jag skulle inte dansa på gatan om det faktiskt hände. Läker hämnd sorg? Har rättvisa skipats? (Är det bara USA som kan bedöma vad som är rätt eller fel?)
Tror att det är viktigt att poängtera exakt vad man menar i dessa diskussioner. Även om jag möjligtvis även fördömer aktionen (mordet) som sådan, så har jag ändå stor förståelse. Jag förstår lättnaden och att tillfångatagandet/tillintetgörandet utfördes. Jag, tillsammans med resten av världen, ser 9 11 som en enormt betydelsefull händelse, och förstår att det förändrade klimatet här. Vad skulle hända i Sverige om något motsvarande hände? En person har försökt sig på en offentlig terrorattack i Sverige och vi gick igång rätt rejält på det. Min poäng mot min vän, som jag hoppas fortfarande är min vän lika mycket, var att jag inte tycker det är OK att fira en persons död. Inte Hitler, inte bin Ladin.
En annan punkt är vilka grunder ett modernt rättssamhälle bygger på. Det är en mycket viktigt diskussion som jag inte riktigt har kraft att ta upp på något relevant ställe. Jag hoppas att någon av våra politiker har det modet, och kan ta en diskussion med dessa högtravande högpolerade amerikanska politikerna som man blir mörkrädd av. Jag hoppas att alla dessa reaktioner jag läser om på bloggar även skulle kunna ta plats i våra större dagstidningar. Vi gick ju in i hejaklacken efter mordet som alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar