Det sägs ju att man lär sig att vara mer effektiv när man får barn, att man liksom tvingas till det. Men det är såklart inget som är specifikt för det extra engagemanget och tiden som behövs för ett barn. Nej, för varje gång du pressar dig själv så klarar du sedan mer. Det jag klarar av idag var otänkbart för tre år sedan, och jag hoppas på en lika bra utveckling framåt. Vad nu egennyttan och priset är egentligen, utöver den fascination och stress över utvecklingen och allt som återstår.
Jag fick en gång rådet av en gammal forskare att iaf inte gifta mig med en annan forskare, att kombinationen två idioter som arbetar häcken av sig utan trygghet och feta lönekuvert kanske inte är så lyckat. Och en karriär som är som mest kritisk just här vid 30 när "utbildningen" är klar och det är dax att starta den egna gruppen, göra sig ett namn, få ut några bra arbeten, knyta alla kontakter.
Men här är vi ju idag, två post docs på äventyr i Boston. Ett äventyr som dock mest innefattar vetenskapliga erövringar och ett privatliv som får ligga lite lågt. Men helt ärligt, om jag själv inte var likadan, hur OK hade jag tyckt att min partners 12-13 timmars dagar var? Det gäller att få in kvalitén på den tid som blir kvar, och att ibland sno tillbaka lite tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar