På denna arbetsplats cirkulerar det mycket ätbara saker, ofta gottesaker. Överdådiga fika till alla seminarier, ofta möten som resulterar i överbliven mat och fikabröd som lämnas på bardisken vid the lounge. Och jag sitter ju här, ser bardisken ett par meter från min glaskub och är i princip ALLTID först med att nappa åt mig saker att äta. Att jag är en obotlig gottegris vet vi ju redan, men idag gick jag över någon slags gräns. Idag samlades ett stort gäng personer inne i seminarierummet på mitt våningsplan, och dom var där inne ganska länge och hade trevligt (Congratulation Mike! stod det på väggen). Såg nyss hur dom avlägsnade sig från rummet och några personer kommer bärande på en gigantisk tårtkartong. Dom närmar sig bardisken utanför mig och jag känner att det vattnas i munnen. Dom ställer ner bestick etc där ute och jag försöker verka oberörd och inte stirra. Jobbar lite och hoppas att någon annan ska börja på godsakerna, lite lättare att komma ut då. Men sen så ser jag i ögonvrån hur någon går iväg med kartongen! Bort mot labbet. Antagligen till köket som ligger i andra änden av labbet tänker jag. Och då blir det lite knivigt. Jag har ingen som helst anledning att gå bort till köket, förutom för att jag är en girig gottegris. Det finns te och allting alles utanför mitt rum, ingen anledning att gå de 50 meterna till köket och matsalen. Men det tog ju knappt en millisekund för mig att bestämma mig iaf - jag tog min tekopp och försökte formulera en bortförklaring i skallen, typ "Det finns inge Earl grey te vid bardisken" eller "Jag trodde min mjölk stod här borta", eller liknande. Alla helt falska naturligtvis. Vem som nu skulle fråga.
Kommer till köket och där står resterna av en gigantisk chokladtårta. Jag tar en alles för stor bit och känner hur blickarna bränner från de andra där inne (Men antagligen brydde dom sig väl inte alls). Tar min numera fyllda tekopp och går mot dörren, fumlar när jag öppnar dörren med tekoppshanden och spiller te över tårtbiten och någon annan hjälper mig med dörren. Skyndar genom labbkorridoren och tycker alla kollar efter mig. Sitter nu i min glaskub och vill bara gömma tårtbiten från allas blickar. Den är riktigt god, men det smakar ändå lite bittert att jag aldrig kan motstå. Känns lite dumt minst sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar