Kanske eftersom jag är fylld av nostalgisk hemlängtan så tänker jag på det viktiga. Personer och aktiviteter som skuffas undan till förmån för det här jobbet. Att flytta utomlands till ett ställe där vi inte kände någon gjorde det väl även enklare att prioritera bort det sociala livet, vi hade nästan ingen social sfär utanför vår tvåsamhet. Det har ju förbättras under det här året visserligen, men ändå.
Och hur löjligt svårt en 6 timmars tidsförskjutning gör den kontinuerliga kontakten med dom där hemma. En syster är föräldraledig, vilket har hjälpt mkt. Och nu har Linda skaffat iPhone som möjliggör Skype på ett helt annat sätt vilket är enormt positivt. Men barnen, lilla bäbisen Sigrid och grabbarna är nu ett år äldre! Och vännerna jag inte har haft någon kontakt med öht utöver kanske 2 mejl under denna tid. Även vår tvåsamhet blir ju lidande av att alltid komma hem närmare nio än sju på kvällarna, och spara alla hushålls-måsten till den lediga dag som helgen brukar innebära. Ingenting är faktiskt viktigare än människorna! De som finns nära mitt hjärta konstant, men som alles för lite tid ägnas åt och med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar