onsdag 8 juni 2011

Min brist på tyngd.

Jag hamnar ganska ofta i diskussioner rörande design av experiment. Vi snackar de mest grundläggande saker - varför behövs tekniska eller biologiska replikat, poolade prov, etc etc. Helt enkelt sensitivity and specificity.

Som novis i gänget trodde jag de andra visste vad de gjorde, så många stora namn, så smarta människor, etc etc. Jag har lärt mig via den svåra vägen att så inte alltid är fallet. Och mina invändningar har gått från artiga "Tror ni inte att det kanske vore bättre..." till "Jag tycker att... för att...". Ibland har planerna justerats efter mina rekommendationer, men de förändringarna har aldrig genomförts. Jag har antagit att det var min argumentation som var bristfällig, även om jag, hur jag än försöker, inte kan se vettigheten i den andra sidans argument. Så jag måste ju helt enkelt inta fatta något grundläggande.. eller? Eller är det pga den där dubbla uppsättningen av X kromosomer? Känns så otroligt surt att ens tänka att så är fallet. Bossen C har gjort det klart för mig flera ggr att det kommer vara tuffare för mig pga att jag är kvinna. Men en enskild situation är inte lättbedömd. Eller snarare, jag drar mig otroligt för att ens tänka på att dra den slutsatsen. Men i detta nu så vet jag inte längre vad jag ska tro. Sedan C kom in i bilden så finns det iaf ett bollplank som talar mitt språk (alltså det som statistisk styrka, variabilitet och skepsis). Men att se hur hans argument (som är mina argument) faller i helt annat jord är surt, minst sagt. Sure, han är ju mer senior också så klart. Och formulerar sina argument på ett annat sätt (bättre? svårt för mig att säga). Men så otroligt frustrerande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar