Det spelar egentligen ingen roll vad det handlar om, uppsatsen i 9:an eller en artikel på den här nivån, trenden är densamma. Jag börjar skriva, jag älskar att skriva, jag tycker oftast det blir rätt bra. Texten växer, dagen tar slut och jag är ganska nöjd.
Nästa dag. Här skiljer sig den 15åriga jag med den nuvarande. I nian tog jag upp mitt dokument (skrivhäfte?!) och tyckte allt var skit. Och började om från början. Nu för tiden får jag en kommentar av en medförfattare eller annan snäll själ, oftast väldigt bra kommentarer, om vad som saknas, är otydligt eller dylikt. Eller bara ser ngn av dessa svagheter själv. Försöker ändra den text som finns, flyttar om, formulerar om, lägger till... Och flödet är borta! Så jag raderar mer och mer och .. börjar om. Tycker att det blir bra, blir rätt nöjd, texten växer.. Men jag antar att samma sak kommer att hända imorgon igen.
Är det en brist på tålamod måhända? Att omsorgsfullt formulera om, lägga till och fila på en text är arbetsamt och trist. Men så otroligt nödvändigt för att det ska bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar