Spirar

Våren är här på riktigt med blommande träd och grönska som spirar upp. Försöker hinna med att njuta av min sista tidiga vår här, cyklar hem från jobbet medan solen är uppe och kollar in blommorna jag passerar. Innan jag tar kvällspasset hemma.

Projekten spirar också. Det är omöjligt att avsluta dessa projekt innan jag åker hem om 5 månader, men det kanske finns en möjlighet att klara av tillräckligt mycket ändå. Så länge datat faktiskt anländer snart och jag får min pipeline att fungera. Otroligt entusiastisk inför projektet med Marga, hur frågorna, designen, datasetet tillsammans bildar en enhet, en historia som kommer bli intressant att veckla ut och beskriva analytiskt. Hoppas innerligt att jag kan få immunologerna att förstå och uppskatta vart analysen kan ta detta projekt, inser hur långt vi kan komma tillsammans om vi faktiskt arbetar såhär. Inse att det inte finns något black box över huvud taget, bara kraftfulla sätt att undersöka våra data, se mönster som våra hjärnor inte själva skulle kunna utskilja i den stora mängden enskilda observationer. Valideringen av projekt ett tuffar äntligen på. Projekt fyra går långsamt framåt.

Framtiden, den spirar också! Hade en framgångsrik vecka hemma i Sverige där jag pratade med flera otroligt intressanta forskningsgrupper. Nu gäller det för mig att avväga och fundera, planera och diskutera.

Framåt, uppåt, vidare!

Dumsnut

Att inte vilja följa upp intressanta fynd för att dom inte passar in i det man vill hitta. Nejnejnej, Th17 eller Tregs ska det vara, allt annat är skit!

Frånvarande

Sa inte alla att det skulle kännas som om jag, som reste bort, skulle utvecklas och göra massa saker medans alla andra, hemma, skulle vara kvar på samma punkt? Min hjärna tuffar på exponentiellt, javisst, men allt annat ligger ju bara och väntar, samlar damm, och alla andra springer vidare.

Värdsliga problem

Tänk om det skulle produceras hörlurar med så pass små öronmuffar att jag faktiskt kan få in och fast dom i öronen. Det hade vart smidigt.

Läsk och hjärtinfarkt

En kollega på HSPH publicerade nyligen en studie som visar att män (det fanns enbart män i deras studiepopulation) som dricker sötade drycker (läsk, juice, etc) varje dag har 20% större risk för hjärtinfarkt. I modellen räknades effekten av rökning, fysisk aktivitet, alkoholkonsumption, ålder, familjehistoria av kardiovasculär sjukdom, matkvalité, energiintag, BMI, viktförändringar och multivitaminer. Puh!

Roligast är American Beverage Associations svar på det hela.

"When it comes to risk for heart disease, there is nothing unique about the calories from added sugars, or sugar-sweetened beverages for that matter. According to the National Heart, Lung and Blood Institute of the National Institutes of Health, the major risk factors for heart disease are: high blood pressure, high blood cholesterol, diabetes, smoking, being overweight, being physically inactive, unhealthy diet and stress."

Och att dricka en deciliter socker per dag är ju hälsosamt, det förstår ju vem som helst.

Och dessutom propagerar ju dom för ett hälsosamt kaloriintag, alla uppgifter står ju på flaskan! Uppgifter som ingen jag pratat med i detta landet förstår enheterna eller grunden för.

Ny strategi

Istället för att klippa och slipa naglarna kort kort kort för att inte riva sönder mig själv så låter jag dom nu växa. Har fungerat en gång tidigare. Desperat, ja.

en gammal glödlampa tändes

För ett par år sedan var jag på ASHG (american society for human genetics) och en av de stora trenderna det året gick mig helt förbi. Syftet var att detektera lämpliga kandidatgener genom att specifikt leta efter gener med liknande funktioner som gener där associationen till sjukdomen redan var känd. På den tiden snörpte jag på munnen och tjattrade om att varför skulle vi bara leta efter liknande gener associerade till sjukdom? För dessa komplexa sjukdomar som jag studerar vet vi ju att många olika faktorer bidrar till insjuknande. Leta efter liknande gener och du kommer ju missa allt annat!

Idag insåg jag att det ju är precis den här ideen jag använder nästan dagligen. Det ter sig uppenbart idag att de genetiska varianter som leder till insjuknande faller inom olika signalvägar, att vi förväntar oss detta och flera av de analyser jag utvecklar bygger på denna ide. Och idag, när det finns hundratals kända genetiska riskfaktorer för vanliga autoimmune sjukdomar så är ju tom den ursprungliga iden riktigt vettig. Bland alla inte-ännu-genomvid-statistiskt-signifikanta loci så kan vi använda andra funktionella dataset för att extrahera mer information från GWAS. Vi kan visa att nätverk av gener innehåller en anrikning av genetisk association, vilken validerar själva nätverket.

Skillnaden från 2005 och nu var såklart att då hade vi inte hundratals riskfaktorer för diabetes och MS, utan enbart ett fåtal. Verkligheten, biologin, är komplicerad. En underbart fantastisk nöt att knäcka.