Parad

Tog idag en vända ner mot Copley och hamnade mitt i horden av människor som firade Boston Bruins vinst i Stanley Cup. man skulle ju kunna tycka att vi borde ha tagit tillfället i akt och tittat på matchen vi också, men vi hade bättre saket för oss. Men idag fick jag ju se glädjen och uppståndelsen iaf, och alla fulla tonåringar, och alla poliser. I värmen. (Bilden snodd fr facebook.)

Najs

Idag såg Nikos en mus inne i vårt kontor här på NRB. Inte speciellt förvånande med tanke på att jag redan vet att det finns mängder av möss på plan 6 (vi sitter på plan 1). Om man sedan tar i åtanke att det regnar in i denna byggnad så fort något större regnmängder faller så kanske man inte skulle bli det minsta förvånad. New Research Building heter alltså huset. Och är ganska (typ 6 år?) nytt. Har jag klagat på att dom inte kan bygga over here tidigare eller?

Och om du vill sluta känna frustration över hur stökiga och oordnat ditt labb hemma i Svea rike är så kan du ju komma hit och ta dig en titt. Sen kommer allt kännas mycket bättre.

Min brist på tyngd.

Jag hamnar ganska ofta i diskussioner rörande design av experiment. Vi snackar de mest grundläggande saker - varför behövs tekniska eller biologiska replikat, poolade prov, etc etc. Helt enkelt sensitivity and specificity.

Som novis i gänget trodde jag de andra visste vad de gjorde, så många stora namn, så smarta människor, etc etc. Jag har lärt mig via den svåra vägen att så inte alltid är fallet. Och mina invändningar har gått från artiga "Tror ni inte att det kanske vore bättre..." till "Jag tycker att... för att...". Ibland har planerna justerats efter mina rekommendationer, men de förändringarna har aldrig genomförts. Jag har antagit att det var min argumentation som var bristfällig, även om jag, hur jag än försöker, inte kan se vettigheten i den andra sidans argument. Så jag måste ju helt enkelt inta fatta något grundläggande.. eller? Eller är det pga den där dubbla uppsättningen av X kromosomer? Känns så otroligt surt att ens tänka att så är fallet. Bossen C har gjort det klart för mig flera ggr att det kommer vara tuffare för mig pga att jag är kvinna. Men en enskild situation är inte lättbedömd. Eller snarare, jag drar mig otroligt för att ens tänka på att dra den slutsatsen. Men i detta nu så vet jag inte längre vad jag ska tro. Sedan C kom in i bilden så finns det iaf ett bollplank som talar mitt språk (alltså det som statistisk styrka, variabilitet och skepsis). Men att se hur hans argument (som är mina argument) faller i helt annat jord är surt, minst sagt. Sure, han är ju mer senior också så klart. Och formulerar sina argument på ett annat sätt (bättre? svårt för mig att säga). Men så otroligt frustrerande.

Väderrelaterade konflikter

14 månader eller dylikt kvar i USA, många projekt som ännu ruvas, ngt som precis har kläckts. Många lösa trådar att spinna i. Mycket roligt, mycket som är utmanande. Mycket. Och snart bara ett år tills vi planerat att flytta hem. En gnutta stress kanske. Mikroskopisk smula, verkligen. Inte.

Och så kom den också, sommaren. Typiskt. 25-30 grader, strålande sol, underbart varieras med för varmt och för fuktigt. Klädpanik (vart 17 köper man svala linnekläder i detta land!?) och skoskav blandas med rövsvett och enorm glädje. Gäller ju att ta tillvara på detta också. Det underbara vädret, alla de möjligheter till resor både nära och långt bort i detta gigantiska land. Borde både jobba mer och vara ledig mer. Slappa i solen mer och stanna på jobbet längre. Glädjas åt varje dag som jag har ynnesten att vara jag i detta sammanhang, med Johan, med forskningen, med en frisk familj, med goda vänner. Baka mer, planera inför karriären i Sverige, umgås mer, resa mer. Livet, ni vet hur det är.

palt- eller feberkoma?

Är idag en liten pöl av sjuklighet, trötthet, självömkan, uttråkan och frustration. Men vill nog så förbannat äta stup i kvarten. Ska man inte förlora sin matlust som sjukling som inte förbränner mer än några smulor? Det var vad jag trodde, men det är nog en myt. Nu ska jag ta och poppa mig lite popcorn såhär på Onsdagseftermiddagen och hoppas att jag därmed kan hålla humöret, och energin, uppe länge nog för att jobba lite mer.

Feber är ingenting.

Läser om sjukdomar, autoimmuna sjukdomar, barnsjukdomar, epilepsi, tänker på cancer. Läser mest pga jobbrelaterade orsaker, men i feberdimman kommer mer personliga tankar än vanligt med. Vår kropp är fantastisk, och med alla processer som pågår i varje liten cell så kan man inte annat än vara förundrad över hur friska och välfungerande de flesta av oss är. Och inse att det är självklart att det råkar bli fel emellanåt. Och att ju längre vi lever desto mer utsliten blir den stackars kroppen, och förr eller senare är det något som tar kol på oss. Ofta cancer eller ett ansträngt hjärta.

Ska själv ansvara för ett projekt där vi ska söka efter genetiska orsaker till en väldigt sällsynt sjukdom som främst drabbar barn. Mest denna sjukdom jag läser om idag, försöker få mig en bild av hur sjukdomen utvecklas. Och tänker på barnen som drabbas, deras familj. Hoppas att jag lyckas identifiera en defekt gen hos dessa barn. Funderar på hur vi skulle kunna gå vidare från en sådan upptäckt till att verkligen göra något för barnen. Tankar som ger perspektiv. Feber är ingenting.

post CSHL

Biology of Genomes var görbra. Typiskt CSHL schema där dagarna utnyttjas till bristningsgränsen (för de flesta som flög in från Europa brast det, dom åkte hem och sov innan sista sessionen var avslutad). Vi körde 9 till 23 åtminstone varje dag. Några hundra personer, vackert väder i den gröna oasen som CSHL är, shyssta poster sessions, lite för mycket öl, nya bekantskaper och för lite sömn.

För mig hamnade fokus på transkriptionsfaktorer och andra regulatoriska fenomen. Hur jag/vi kan arbeta vidare med detta och inkorporera det för våra syften.

Förkylningen slog till igår, och idag ligger jag i soffan. Tittar på de inspelade föreläsningarna från konferensen och förstår så mycket mer den här gången. En kombination av upprepning och mindre förstoppad hjärna antagligen. Hade aldrig tagit mig tid att lyssna på dem igen om jag inte haft feber, så något bra kom ju av detta. Blir otroligt imponerad av de personer som omedelbart greppar ämnet och kan ställa intelligenta och insatta frågor efter föreläsningen. Men dom arbetar väl antagligen själva med ett nära angränsat ämne.