Alla dessa gubbar

I mina ansökningar är alla mina medsökande män. Alla mina chefer har varit män. Alla som rör sig uppåt är män. Jävla räkmackor. Dax för lite teamwork här I guess, för att motverka hundratals år av patriarkalt teamwork.

Ansökningarnas olidliga lätthet.

Här skriver en ansökan efter ansökan, tömmer ut sig alla forskningsplaner och idéer och skickar in. Och så var det det liksom. Ingen återkoppling, ingen utvärdering. Ett svart hål där forskning, inspiration och ambitioner slukas hela. Man får vl bara hoppas att ingen av dom som läser snor ens idéer.

Sambon åker på konferens och jag börjar läsa SCUM manifestet samma kväll. Jag tycker inte att ni ska tolka in så mkt i det, men läs SCUM! Läs även Sara Strindbergs bok Drömfakulteten som är en dialog med Valerie, gillade den.

Vad hände med träningen?

En lite tuff vår, en lott som krävde mycket tid och sen en sommar då rutinen redan fallit bort. Cykelturen hem från jobbet idag var jobbig, cykelturen från KI till Sollentuna har alltid uppförsbacke och motvind. Men genomförde en 8-dagars vandring i Sarek utan att få dåndimpen?

Snart så, snart ska jag ta tag i träningen. Så jobbigt att vara sugen på ostkrokar, hamburgare och pizza  hela tiden så som jag blir när jag inte tränar.

Ett kort uppehåll

En mellanstadieskola i Dalarna ett av de första åren på 1990-talet, en liten kille säger en skämtsam kommentar:
"..och svettades som Judarna i gaskammaren".
Läraren blir ARG och skäller ut honom efter noter, och iaf jag förstod inte vad som hände, vad som hade sagts eller varför vår lärare blev så arg. Som så mycket annat i den åldern hände det liksom i periferin utan att man förstod orsak och verkan. Och vid denna tidpunkt visste jag inte vilka gaskammare som 'skämtet' syftade på. Minnet av händelsen är ju bara en skärva dessutom, en skärva som lever kvar i mitt minne eftersom reaktionen blev så stark.

Såhär över 20 år senare är jag väldigt glad över den starka reaktionen. Så många vuxna som inte vågar/kan/bemödar sig att faktiskt visa vad som inte är acceptabelt beteende. Och den 11-årige killen hade ju inte kommit på den snärtiga kommentaren själv. Det fanns i min by alltså familjer där man drog Jude-skämt? Tanken är mig så främmande och smärtsam.

Drog mig till minnes denna historia när jag började läsa Göran Rosenbergs bok 'Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz'. Har ännu bara läst ca 50 sidor men kan starkt starkt rekommendera den. En barndomsmemoar, om de skärvor av sina föräldrars liv som Göran mödosamt har grävt fram eftersom dom aldrig pratade om det. Och livet i gethot i Lodz beskrivet så att det faktiskt går fram. Inte enbart de fasansfulla bilderna på lik som skopas upp av traktorer som inte går att förstå eller kan bli verkliga. Utan beskrivet utifrån barnets perspektiv, barnet som växte upp och försöker förstå vad föräldrarna gick igenom.

Tandställning och.. nya matvanor?

Efter flera års funderingar och obehag gick jag till tandregleraren. Två av mina tänder i överkäken saknas, och till följd av detta har min överkäke under åren krymp ihop, och gluggarna blivit mindre. Vilken jag var ganska glad för till för några år sedan när jag insåg att jag börjat korsbita. Därmed slipar jag ner mina framtänder varje gång jag biter ihop. Så vad gör man åt det? Jo, antingen gör man ingenting, eller så blir det hela kittet: Räls i över och underkäken i 2,5 år och sedan två tandprotester för de gaddar som saknas.

Idag satte jag in rälsen. Nu börjar två och ett halvt år utan att äta hårda eller sega saker, inge godis, inge nötter, inge popcorn, inge äpple och inge knäckebröd. Helst inte äta curry, ketchup, tomatsoppa eller gurkmeja då det missfärgar gummiringarna som fäster ståltråden i tandfästerna på överkäken. Första halvtimmen läspade jag, men det gick över tack och lov.

Så hej tonåren #2!

Idag gör kroppen ont.

När låt nummer två drog igång, det första tunga, med benböj och så hård rock som jag någonsin hört på sats där basen mullrade genom kroppen. Då tårades mina ögon och bröstet snörptes ihop. Herregud så skönt det är att ta i ordentligt! Jag har saknat det.