Inspiration och frisk luft

Spelade fotbollsturnering i helgen. Många timmar med frisk luft och fysiskt aktivitet är underbart. Mina ben, som aldrig kommer vinna en skönhetstävling, fick sig ett par blåmärken till, men nu har dom ju iaf färg på sig. 

Ska absolut försöka hitta ett lag hemma i stockholm, är så glad att jag återupptäckt fotbollen och insett att speciellt dålig är jag ju inte. Denna turnering var enbart för damlag med "över 30" och "över 40" divisioner. Många som spelade var över 50 och jag blev så himla inspirerad. Har aldrig ens tänkt på möjligheten att spela fotboll om 20 år! Men varför inte. Om kroppen håller så kan jag inte tänka mig ngt roligare att göra för att hålla formen. Skulle ju vara roligt om det fanns andra gamlingar att spela med dock, tror att det kan göra ont att möta en 30åring när jag är 55.

He can do it!

Sprider propaganda på jobbet. Vi får se hur länge den får vara kvar. Kanska lätt att spåra till mig givet att det finns svensk text på den dock..

36 dagar!

Nu är det inte långt kvar alls tills jag landar på Arlanda. Allt centrerat kring jobbet, såklart. Crunch-time deluxe. Ingen tid att känna efter, ljuset i tunneln finns där.

New york!

Allt är förlåtet! (nästan)
Spenderade helgen på Manhattan och i Brooklyn med vänner. Underbart mat, sällskap och aktiviteter - en minisemester och en nyfunnen kärlek till NYC. Chelsea market, governors island, färja på floden, dansa på roof-top bars, marknad - tipp topp. Allt tack vare sockertoppen Ann, den bästa organisatören (och numera Manhattanbo).

Vattenskador, she wrote.

Här skulle Pappa säga: Boel, det där ser inte bra ut. 

Nej Far, det ser riktigt risigt ut. 

Igår hörde vi plötsligt ett ljudligt porlande, och efter någon sekunds tvekan insåg vi att det inte kom utifrån, utan inifrån lägenheten. Från taket i badrummet forsade det droppar ner på vårt golv. Väldigt mycket vatten, och vi springer upp till grannarna ovanpå. Efter mkt om och men meddelar vår hyresvärd att det bara var grannarna som inte dragit för draperiet ordentligt, så massa vatten hade åkt ut på deras golv när dom duschade. Och därmed runnit igenom ner till oss. 

Kära svenskar, ska vi ta det där igen? Massa vatten en våning upp så naturligtvis rinner det igenom golvet, deras badrumsgolv, och ner till oss. 

Amerikanerna och deras byggnadskonst, alla dessa jädra skithus byggda i plywood och där tvåglasfönster är en lyx. Ja, här är det alltså så att man inte fuktspärrar överhuvudtaget. Har ännu inte bott i en lägenhet här utan fuktskador, har varit med om att vatten rinner igenom en gång tidigare (på ett ruttet hotell i NY), men det är ju bara för skojigt. Bilden ovan visar alltså taket där vattnet rann igenom. Och förutom att torka upp vattnet från vårt golv så vidtas inga andra åtgärder. Det där himla taket får väl försöka torka i den 87% luftfuktighet vi har här. Splendid. 

Som bonus, för att illustrera byggnadskonsten ytterligare: Här ser ni en del av vårat badrumsgolv. Plattorna lossnar när jag går barfota på dem. Eller dammsuger. Ett par till lossnade igår där vattnet rann ner. Ligger direkt på ett trägolv för övrigt. Detta ska dock åtgärdas, nytt kakel ska läggas i augusti. Men även det direkt på trägolvet, såklart. 

46 dagar

Frustration, ilska, besvikelse. 46 dagar tills jag påbörjar hemresan. Aldrig har jag längtat så mycket.

Denna underbara maskin!

En kompakt samling av celler, blod, vävnader. Som fungerar! Det är rätt fantastiskt. Och en ynnest så länge den fungerar, det är ju inget som kan tas för givet. Förr eller senare går saker sönder, skadorna ackumuleras och kroppen blir äldre. Har under en tid behandlat min kära kropp ganska illa, mycket dålig mat och godis, stress och ingen träning. Denna stress är min största fiende, den kroppsliga reaktionen är fortfarande kraftig. För 6 år sedan var jag riktigt elak mot kroppen, enbart stress dock, för jag åt och tränade duktigt. Och det tog 10 pencillinkurer, otaliga bölder, infektioner (tänder, urinväg, båda öronenen, listan är lång) och feber varje vecka innan jag insåg att jag själv var orsaken, att stressen var orsaken. I 4 år efter detta fick jag fortfarande bölder och stressnivån blev för hög, och visste då att det var dax att tänka om, prioritera om. Vilket extremt effektivt alarmsystem! Men också smärtsamt, och ganska äckligt. Inga bölder alls de senaste två åren - det är ett framsteg. Två förkylningar de senaste 3 veckorna, och hög stressnivå så klart. Oundviktigt i den sits jag befinner mig i nu antagligen, men jag ska iaf försöka.

Första riktiga träningen på 3 veckor idag (älskar AC på gymmet) och det var så himla skönt. Ska försöka hålla lågan uppe om än på spar de kommande 2 månaderna. Sen är det dax att bygga muskler och kondis på riktigt!