Pixar har utmålat denna film som en hjältesaga, och, nej, det är den inte. Visst, den har en huvudkaraktär som skjuter pilbåge, men filmen är ett familjedrama med krydda av magi och med de mest stereotypa karaktärer jag någonsin sett.
Citatet nedan kommer från en person som ansvarade för att skapa Meridas utseende, och är ganska talande:
“But the thing that would always underline everything was she always had to be appealing. We needed to always keep the essence of her personality intact.”
"Hjältens" viktigaste egenskap var att hon alltid var attraktiv. Gulligt.
Mamma drottningen är sval, alltid i kontroll, vän och kärleksfull, och såklart med getingsmal midja, hår ner till fotknölarna och ögon som är större än hennes händer. Pappa kungen är bullrig, gigantisk, har händer som är större än hans huvud och är en karikatyr av den korkade manliga mannen. Alla män i denna film är karikatyrer av idiotiska manliga män som inte kan prata utan att börja slåss, inte kan memorera en enda mening eller äta utan att rapa. Och som behöver ledning av en kvinna (drottningen, och i slutet av filmen även prinsessan, såklart, när hon har funnit sig i sin roll) för att agera logiskt.
Jag ger den 2 bollar av fem möjliga. Himla fin var det ju trots allt.
PS. Hennes hår är dock underbart och animeringen av det fantastiskt.
