Endorfiner

Livselixiret för mig: Träning.
Varannan dag ungefär krävs för att jag ska hålla mig uppe i dessa tider. Besvikelsen till trots så är gymmet helt OK, nu när mina förväntningar är lägre. Springer och lyfter vikter för närvarande men hoppas att vi kommer igång med att spela fotboll - träning som är rolig även under utförandet!

Arbetet framför mig är oöverskådligt, skrämmande med 7 månader kvar. Men skyddslapparna på, endorfinerna höga - bara att köra så länge det går.

Besvikelse

En känsla som dominerat livet här är besvikelse. Inte på jobbet i sig, även om känslan inte är helt ovan i den sfären heller, utan på så mycket annat. Är det en normal känsla som utlandsboende? Diverse kulturkrockar är förväntade, men kanske är vi svenskar extremt bortskämda eller rent av jag extremt kritisk? I stort är det livskvalitén som jag är besviken på, många små saker som inte ens koms ihåg, många större saker som jag kan redovisa för. Kvinnosynen, människosynen, politiken, renligheten. Och den uppgivna tanken "Nehej, var det här också värdelöst" är så extremt uttjatad och tyngande.

Idag gick jag med i Payne Whitney gym, Yales gym. Ett kolossalt hus med bassänger och massa olika gruppträningar och ett vanligt gym såklart. Människorna som jobbade där gav ingen som helst information, typ vart omklädningsrum låg ("på plan 4" - varje våningsplan är några 100 m2!), hur man skulle bära sig år för att öppna dörren till omklädningsrummet (dra kortet och sedan slå rumskoden + fyrkant), vart jag skulle få handduken, vad som ens FINNS i byggnaden, skåp kostar pengar, etc etc. Måste lägga om mina rutiner för att träna för att det här ska gå ihop. Och om man vill gå på gruppträning kostar varje klass 60-200 dollar, du bokar alltså upp dig på spinning med Alice måndag & onsdag hela terminen, eller vad du nu tycker ser bra ut på listan av gruppträningar. Ska försöka kräva att få prova ALLA klasser. Hur ska jag annars veta vad som är värt att betala pengar för. Skitgym. Besvikelse. Hade höga förväntningar...

Det här livet!

Tvära kast och nya situationer. Sitter här i Farsta, redo att ta tåget mot Arlanda, och efter en mastodontlång dag kommer jag anlända i New Haven. Lägenheten här på kullen blev mycket snabbt och mycket självklart hemma igen, innan vi knappt hann packa upp våra kartonger. Har en annan person bott här i över två år? Har vi bott i ett annat land i över två år? Ska jag åka tillbaka själv?! Ja, så är det visst, hur absurt det än låter.

Blir ett annorlunda halvår. Utan J, i New Haven till 100%, med otroligt mycket och roligt jobb att göra. Utmanande och lärorikt, känslomässigt kaosartat. Vi får se.

Framtiden mina vänner, den ser dock ljus ut! Snart kommer jag hem igen, tror det finns platser där jag kan göra nytta och uppskattas här i Stockholm, mera bättre högre.

Stupid and Inbred

Oh her highness, I heard you said in some interview, that "Feminism was something that did not suit you", like a pink dress perhaps, or maybe your just to stupid and inbred.

Jens Lekman – Silvia

Done with the Heartache!

Min fantastiskt begåvade vän Hansson har med sitt band Twinflower band släppt en video idag, och här får ni den. Lyckofladder i hjärtat!

Hur skulle vi leva om inga konventioner och roller fanns?

Jag tycker det är otroligt bra att Pelle Billing blivit en så stark röst inom jämställdhet på sistonde, för vi behöver höra nya röster och intryck. Pelle tar upp "mansfrågor" utefter hur han upplever att mannen diskrimineras i samhället. Att småpojkar får lära sig att det är deras fel att det finns krig i världen som 6 åringar tycker rimligtvis (min värdering!) alla är groteskt. Har insett att vi dock tycker väldigt olika om många saker, kanske återkommer till det. Tidigare idag skrev Pelle:

"Det jag tror är att om människor verkligen får leva som de vill, utan pekpinnar, då lever många ganska traditionellt. Inte traditionellt så till vida att kvinnan blir hemmafru på heltid, men att mannen och kvinnan ofta har ganska könstypiska jobb och trivs med det, samt att kvinnan lägger lite mer tid på hem och barn."

Jag är tvärtemot totalt övertygad om att det inte skulle vara fallet. Om det inte fanns ett socialt tryck (om arbetstid och lön var jämt mellan könen, om alla barn hade lika söta kläder, om alla leksaker användes lika mycket av alla barn, i genomsnitt, om hälften av pedagogerna, lastbilschaffisarna och styrelseproffsen var män och andra hälften kvinnor, om båda föräldrarna tog ut lika mkt föräldraledighet) så tror jag att varje människa skulle ha mycket lättare att ta ett eget och helt fritt beslut om vad man skulle ägna sin tid åt. Friheten skulle vara så mycket större! Pojkar skulle inte få lära sig att hålla gråten inne och svinga sig högst i gungan, flickor skulle inte behöva lära sig att det viktigaste dom kan göra är att vara söta och gulliga mot andra. Tänk om vi en dag skulle kunna vara individer i första hand och inte uppdelade i de fullkomlig arbiträra facken "man" respektive "kvinna". DÅ, i denna utopiska framtid när jag kan vara mekaniker utan att höra nedlåtande skämt, när du som man kan baka en kaka eller vabba utan att vara "så himla dutti!", kommer vi äntligen vara fria! Det är värt att kämpa för tycker jag.

Nya coola dataset, coolare tekniker osv i all evighet. Amen.

Snart dax att ta steget in på en ny arena för mig, ChIP seq data analys. Läser på om metoder och teorier, för det finns ju alltid en djungel. En djungel av miljontals program som diverse grupper och personer har utvecklat, allt för många för att det någonsin ska gå och utvärdera dem. Slutar oftast med en av följande alternativ:
# Jag har fram macheten och hugger ner första bästa metod som ser bra ut.
# Jag använder en metod som en kollega redan har använt.
Båda ungefär likvärdiga, den senare har fördelen att någon i min närhet känner till svagheterna och trixen. Men den personen i sen tur gjorde sitt val lika lättvindigt eller förvirrat som mig.

Och egentligen. Så länge det finns många utvecklade metoder så är nog de flesta ganska bra, eller iaf inte värdelösa. Och, ditt data bör vara starkare än de fluktueringar som olika metoder medför. Och det är ju inte varken den coola tekniken eller det coola analysen som är grejen, egentligen. Det är ju designen, målet, datat och resultatet. Om du har designat ett projekt som faktiskt kan svara på din fråga så spelar det ingen roll om du gör single cell RNA sequencing eller gammeldags microarray, resultaten kommer vara coolt i vilket fall.