onsdag 17 augusti 2011

I väntan på livet

Hela denna situation, några år utomlands där stämpeln "tillfälligt" sitter på allt, är frustrerande. Det finns så mycket som jag skulle ha gjort under dessa år om jag inte vore här, om jag inte jobbade 12 timmar om dagen i snitt, om min sambo inte snittade på 15, om jag inte kände mig som en student som "bara ska bli klar". Vi är ju många i denna situation, alla vi européer som längtar hem i större eller mindre skala. Min chef förstår inte varför jag vill tillbaka till Sverige, det finns möjligheter, häftiga projekt och bättre lön här!

Fast vi längtar efter att faktiskt leva livet, inte bara pressa ut mer jobb, kanske med dåligt samvete ta ledigt en helg och åka någonstans. Längtar efter att vara nära vänner och familj, andra personer i situationer liknande vår. Köpa den där större lägenheten där vi ska bo inom överskådlig framtid, satsa på ett jobb långsiktigt (inte bara projekt som måste gå att avsluta inom 2 år). Kunna åka upp till Dalarna över helgen, åka hem till någon på middag efter jobbet. Renovera lite, måla om ett bord, plantera blommor på balkongen, ta långpromenader i skogen.

Innan det händer så kommer vi ha distansförhållande i 8 månader, flytta hem och flytta till New Haven och publicera en handfull artiklar. Snitta i 15 timmar för att få klar de här projekten.

Finns mycket och många jag kommer att sakna här. Trots allt så har även den forskning jag faktiskt gör här varit och är det bästa jag gjort. Men jag vill leva livet fullt ut, med allt vad det innebär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar