Nature publicerade i Augusti två artiklar där typexempel på två olika sorters lab presenterades (namnen jag ger återspeglar väldigt tydligt min syn på saken):
Roboten - där 20 h om dagen eftersträvas och socialt liv undanbedes.
Balansen - där även forskaren tillåts ha ett rikt liv utanför forskningen.
I tidningen finns även en editorial som verkar säga att om man ska bli framgångsrik som forskare så måste man jobba mycket, alltså 24/7.
Kommentarerna till alla tre är roliga att läsa. Jag kan för mitt liv inte förstå hur Quiñones-Hinojosa är stolt över att hans lab undviker honom i korridoren och att han missat sina barns uppväxt (dom trodde att han bodde på labbet).
Jag tycker att man ska ha stora mål som forskare, jag vill inte spendera min tid på detta om jag inte gör något som är intressant och som kommer ge intressanta resultat som gör skillnad. Om man vill det, arbeta 110 timmar i veckan, julafton och nyår så får man gärna göra det. Och visst hinner jag mer en dag där jag har flow och jobbar 13 timmar. Men forskning är en kreativ sysselsättning. Tiden, och ron, att fundera, analysera, debattera, diskutera måste finnas. Annars hinner du inte göra annat än att timme efter timme följa protokoll. Och allvarligt, så länge det inte är det enda målet med mitt liv så vore det korkat att spendera hela mitt liv och all min kraft och inspiration på det.
Och massa blogg-poster som följer upp detta! Ett par exempel: Blather, Jenny, Bonnie,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar