Jag är uppväxt med en bild av amerikaner som feta, dumma, konservativt kristna som får barn som 14åringar. The american dream. Men även väldigt smarta människor, en frånvaro av Jantelagen, stora hus, cupcakes. Något var det väl ändå som fick mig att flytta hit. Nu, efter drygt ett år, har jag lärt mig mer om detta stora land. Jag har hållit mig upp i det nordöstra hörnet, och Boston kan väl tänkas säga lika mkt om det amerikanska södern som Sverige gör om Medelhavsområdet. Men iaf.
Diversiteten! Normalfördelningen är extremt mkt större än vad jag är van vid. Människor är större, mindre, smartare, dummare, längre, kortare. Ett land av invandrare, definitivt med olika samhällsskikt, men en större acceptans av olikheter än vad jag ser i Sverige. Nu spelar det säkerligen stor roll att jag bor i Boston, hit flyttar mängder av akademiker med sina familjer från hela världen. De största högtiderna är INTE de kristna, men antagligen de amerikanska (Thanksgiving är då College kidzen åker hem).
Kvaliteten. ALLT har sämre kvalité. (Inte forsknigen då, den är bättre men mkt pengar slarvas bort där ändå.) Lägenheter, hus, affärer. Att bo i Boston är dyrt, men även om du betalar 2600 dollar (över 20 000) i månaden för din 2:a så är det fuktskador under fönstrena efter att kondensen runnit ner. För det finns inget ventilationssystem. Kiten mellan klinkerplattorna på golvet i badrummet lossnar och efter att man slänger på kit på väggarna för att laga ett hål så slipar man inte. Kittet får nog inte ens torka innan färgen målas på.
Men mindre heltäckningsmattor än jag trodde!
Mobiltelefoni och Internet är dyrt. Internet är förbannat långsamt också, och planerna för mobiltelefoni korkade. Men Flexibiliteten! Inga uppsägningstider. I sverige måste du säga upp din internet 3 månader innan du flyttar, här säger du upp det genom att lämna tillbaka modemet och det är klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar