Blir ibland rädd för att jag drömt ihop en rosaskimrande dröm om hur livet hemma i sthlm var och kommer vara. Men jag tror inte det, för det jag längtar efter är de små vardagliga sakerna. Att vakna bredvid J, att diska i ett kök som är hemtrevligt, att laga mat tillsammans, att kunna ringa på kvällstid, att bo i ett hem som är mitt hem, ett hem att tycka om och bry sig om. Vara nära (närmare) familj och vänner, ha möjlighet att hälsa på, ha personer vi vill bjuda över på middag.
Ganska mycket kommer sig antagligen av det faktum att komma hem kommer symbolisera att denna period är avslutad. De sista månaderna har varit slitsamma och det blir inte bättre innan 1 Sep.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar