Femtonde freaking November! Visst att tiden går fortare och fortare när man blir äldre, men det här är absurt. Om 1,5 månader åker vi hem till Sthlm, J flyttar hem och jag bara besöker. 1,5 månad, sen är vår gemensamma USA-vistelse över. Det är sorgligt och tungt.
Men jag hoppas att tiden efter detta, efter att jag flyttat hem också, blir annorlunda. Jag har insett att jag aldrig landar, aldrig slappnar av, aldrig njuter av nuet - något som jag egentligen brukar vara bra på. Vi har haft många besökare här, ska hinna med två till innan vi flyttar, men jag är aldrig riktigt där. Tragiskt att ha familj och bästa vänner på besök och alltid vara någon annanstans i tankarna, alltid vara stressad. Faktiskt inte kunna uppskatta det. Jobba mycket kommer jag och vill jag göra, men utan balans och andra höjdpunkter som går igenom blir det ganska värdelöst.
Mina sista månader i USA kommer bli än mer jobbfokuserade, blir enkelt så här i New Haven i avsaknad av J. Det är ju positivt, eftersom jag har så mkt att göra, men så himla negativt. Men saker rör iaf på sig jobbmässigt, det är dax att göra det värt det och faktiskt få ut något av detta förutom "upplevelsen".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar