Vissa dagar är jag bara obekväm i mig själv, rent fysiskt. Så himla onödigt egentligen, att reagera på att jeansen inte sitter så snyggt över rumpan längre, att tröjan inte faller så fint, att håret år för långt och odefinierat. Idag lyckades jag även ta på mig en tröja med flottfläckar på magen. Min kropp funkar ju, den fungerar alles finfint, jag är rätt stark, jag är frisk.
Pendlar mellan två stadier. Dels att tycka att det är så himla onödigt och slöseri med tid att haka upp mig på min kropp. De där fåtal kilon jag vill gå ner, den där kampen jag vill utkämpa mot gravitationen och åldrandet. För det är inget större fel på mig! Och det går att klä sig snyggt, hitta kläder som passar till den här kroppen jag har, uppskatta de höfter och den midja jag har, visa att det rockar det också. Andra gånger känns det så otroligt onödigt att inte bara skärpa sig, gå ner de där två kilona, träna så mkt som jag egentligen vill göra och sluta äta massa gotte. Det är ju egentligen inte så mkt förändringar jag behöver göra, men jag skulle vara snyggare, och dessutom skulle mina kläder passa igen. Onödigt att liksom inte bara fixa det. Den här obekvämheten, som jag känner idag bland annat, tar alles för mycket energi. Jag har så otroligt mycket bättre och intressantare saker att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar