Ratad

Dagen börjar med ett negativt besked: post doc papper I refuserat. Reviewers har sett många svagheter och missat de få styrkorna. Bitterheten i vetskapen att jag kämpat så länge och så hårt och så förgäves för att korrigera de där svagheterna. Enorm bitterhet i att detta lilla material var det enda jag tilläts arbeta med. Ett sådant enorm slöseri av min tid, min potential. Kryper i mig av bara tanken att jag måste ta tag i det där arbetet igen, skriva om, skicka någon annanstans. Det finns ett korn av intresse däri som borde komma ut. Men om jag inte behövde publikationen så skulle jag hellre låta bli, låta det ligga orört och opublicerat. Symboliserar flera års frustration, mindervärdeskomplex och uppgivenhet. Historien runt detta projekt är vad som får mig att tvivla på forskarvärlden. Om detta är hur forskning går till, och jag är såhär oförmögen att påverka det så är det liten poäng i att fortsätta.