Höll i ett diskussionsseminarie tidigare idag och försöker smälta den diskussion som uppkom. Jag tror att jag totalt misslyckades med att få de andra att förstå min utgångspunkt, min frågeställning, min metod samt vad målsättning var och varför den är vettig. Det är ett rejält misslyckande. Gruppen har en annan bakgrund än mig, och de är invaggade och omhuldade av en gemensam utgångspunkt. Tror jag iaf, diskussionen var mest ett samtal mellan mig och en annan person som kanske gick över huvudet på de andra. Men hemläxan är mångbottnad och komplicerad och kanske låter ungefär som så:
Jag kan inte få andra att förstå mitt syfte om dom inte tycker målsättningen är relevant.
Jag kan inte få andra att förstå min metod om vi inte ser samma komplicerande faktorer.
Jag kan inte propagera för att analysera riskfaktorer om de anses meningslösa utan en fullständigt mekanistisk förklaring.
I nuläget känner jag att deras utgångspunkt blir så lång ifrån min att det är nästintill omöjligt att se hur vi kan mötas. Tror definitivt inte att det är värt den tid och engagemang jag skulle behöva lägga ner för att få till en gemensam förståelse. Jag tog avstamp i den komplexa genetiken som jag är indoktrinerad i, och det var ett misstag. Detta hissar en varningens flagg för mig, jag borde antagligen justera hur jag lägger fram problem i denna och kanske andra grupper i framtiden. Om en granskare har denna utgångspunkt skulle det betyda att min ansökan inte har en chans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar