Då, då skulle det hända grejer. Typ.

Såhär en fredagkväll vid 20 i åtta när jobbet har, trots ihärdiga försök, stått stilla i flera dagar så undrar man ju varför i allsin dar man egentligen pysslar med detta. Frustrationen när det inte fungerar, ingenting fungerar, när man testat 20 olika sätt att få mySQL att spara datat på ett annat ställe. När en enkel analys visar sig ha 20 olika delsteg som alla kväver specialanpassningar. När allting egentligen måste ske här och nu, helst igår, allra helst förra året. När inga positiva resultat uppenbarar sig, enbart en lång lista av analyser och vinklar som jag skulle kunna prova. När det där första steget, det som inte ens är en del av analysen visar sig ta större delen av en vecka att fixa. När det finns så himla mycket mer som jag skulle kunna uträtta här om bara, om bara, om bara. Om det bara vore så enkelt som det borde vara. Om jag bara kunde så det förbannade datat snart. och det där andra förbannade datasetet. Och det där tredje förbenade datasetet. Om mina kollegor bara hade mer tid och mer tid till cellsorteraren. Om bara.