Jag tycker det är otroligt bra att Pelle Billing blivit en så stark röst inom jämställdhet på sistonde, för vi behöver höra nya röster och intryck. Pelle tar upp "mansfrågor" utefter hur han upplever att mannen diskrimineras i samhället. Att småpojkar får lära sig att det är deras fel att det finns krig i världen som 6 åringar tycker rimligtvis (min värdering!) alla är groteskt. Har insett att vi dock tycker väldigt olika om många saker, kanske återkommer till det. Tidigare idag skrev Pelle:
"Det jag tror är att om människor verkligen får leva som de vill, utan pekpinnar, då lever många ganska traditionellt. Inte traditionellt så till vida att kvinnan blir hemmafru på heltid, men att mannen och kvinnan ofta har ganska könstypiska jobb och trivs med det, samt att kvinnan lägger lite mer tid på hem och barn."
Jag är tvärtemot totalt övertygad om att det inte skulle vara fallet. Om det inte fanns ett socialt tryck (om arbetstid och lön var jämt mellan könen, om alla barn hade lika söta kläder, om alla leksaker användes lika mycket av alla barn, i genomsnitt, om hälften av pedagogerna, lastbilschaffisarna och styrelseproffsen var män och andra hälften kvinnor, om båda föräldrarna tog ut lika mkt föräldraledighet) så tror jag att varje människa skulle ha mycket lättare att ta ett eget och helt fritt beslut om vad man skulle ägna sin tid åt. Friheten skulle vara så mycket större! Pojkar skulle inte få lära sig att hålla gråten inne och svinga sig högst i gungan, flickor skulle inte behöva lära sig att det viktigaste dom kan göra är att vara söta och gulliga mot andra. Tänk om vi en dag skulle kunna vara individer i första hand och inte uppdelade i de fullkomlig arbiträra facken "man" respektive "kvinna". DÅ, i denna utopiska framtid när jag kan vara mekaniker utan att höra nedlåtande skämt, när du som man kan baka en kaka eller vabba utan att vara "så himla dutti!", kommer vi äntligen vara fria! Det är värt att kämpa för tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar