Forskningsmiljö

Slogs idag av en stor skillnad mellan att arbeta här på Broad/Harvard/Yale mot i min gamla grupp hemma på KI. Och jomenvisst, de självklara skillnaderna är ju mängden pengar och koncentrationen av folk som gör häftiga saker här. Men det är inte det jag vill prata om nu.

Utan diskussionsklimatet. Jag skriver på en reviewartikel, och inser att jag inte en enda gång sedan jag kom hit har diskuterat teorierna kring det vi arbetar med, aldrig har fått den minsta inblick i hur de andra ser på uppkomsten av en komplex sjukdom, inte för 5 minuter har hört någon ifrågasätta det dom håller på med. Här finns drivet, diskussioner kring coola saker man kan göra och metoder som utvecklas i ljusets hastighet av dessa ubersmarta människor. Människor som hur lungt som helst kan babbla på och framställa sig som boss framför personer såsom Aviv, Rick och Brad (där jag ramlar tillbaka i den jävla Svenska jantepersonen). Jag har tidigare reagerat på att några av de stora projekten är taskigt skötta, helt enkelt för att de är för stora för en post doc att ta hand om (eftersom fler än 5 high shots är med), och de därmed inte blir tillyxade lite på en höft av personer som inte har riktig koll på vad dom sysslar med. Men nu tycker jag mig se en liknande en brist på reflektion på alla nivåer. Att fundera äver de riktigt stora frågorna är visst något som man gör på sin egen kammare om man har tid, kanske med sina närmaste vänner om de är forskare. Men oftast inte alls är jag rädd. Här finns det mängder av resurser och driv, men skyldigheten att göra något bra och genomtänkt då? Inte bara större populationer, mer sorterade celltyper och coolare tekniker.

Men sen kommer jag från en extremt diskussionsbenägen grupp på KI, där vi stirrade våra svagheter i ögonen mest hela tiden, och där jag utvecklade en väldigt stark kunskap och känsla för teorier bakom genetisk epidemiologi. Där alla metoder och idéer skrubbades ner till minsta beståndsdel och kritiskt tänkande var king.

Kanske detta som är den största anledningen till att jag inte riktigt förstår, eftertänksamhet är inte en dygd här. Att visa sina svagheter en svaghet, medan jag tycker det visar självinsikt.