Vaknade till ljudet av Sankta Lucia och ser personer med glitter och ljus komma in i sovrummet. Förvirringen, förvåningen, den totala häpnaden och oförståelsen. Famlade efter mina glasögon och identifierar några av personerna. Inser sedan att en vän jag inte sett på fem år står i mitt sovrum. Att jag iaf har ett linne på mig. Att jag inte vaknat mitt i ett luciatåg på dagis, utan nog kommer bli möhippad.
I början på Januari ska vi gifta oss. Ett litet bröllop med bara de allra närmaste. För att det skulle bli av, för att det inte blev av i somras, för att omständigheterna är sådana. Jag har lite sörjt det faktum att jag därmed inte kommer ha en möhippa. För det var för mig helt självklart. Jag har funderat på om man skulle bjuda över några och boka bastun i föreningen, för att iaf göra något. Varit lite ledsen över att inte bjuda in vänner till en fest. Och så en morgon står dom i mitt sovrum.
Febril verksamhet i lägenheten där på morgonkvisten, risgrynsgröt värmdes på och storfrukost dukades upp. Jag sprang runt och packade enligt den lilla packlistan. Att detta verkligen hände kändes overkligt.
Centralbadet, bad, bubbelbad, bastu och en gravidbehandling till mig. Barn och förlossningssnack med nakna mammor i bastun. Mina systrar och mina vänner, och jag med en bebis i magen. Så klassiskt och så vackert. Och att vi gör detta för min skull! Jag som inte ens bjuder in till bröllop.
Brunch på Clarion Sign, 2h av ätande som rekommenderas. Sedan hem till Superpolisen där vi pysslar, bakar, pratar och äter. Avslutar dagen liggande där i soffan. Så otroligt tacksam. En lugn, varm, och oväntad dag.
Idag känns det som en dröm. Att det hände, att dom gjorde det för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar