Solitär arbetsmyra

Helgen spenderas i lägenheten, framför datorn. En förkylning gör att planerna på långlöpning får ligga på lä, istället äter jag halstabletter och vindruvor medans jag kodar och skickar iväg jobb. Två steg framåt, ett tillbaka. Bättre än hur det kan gå emellanåt, onekligen. Och det här är kanske hur mitt liv kommer att te sig de kommande fyra månaderna. Jag har orealistiskt mycket att arbeta igenom. Två av mina projekt går in i högintensiv fas nu, datat finns äntligen och all hjärnkapacitet behövs i båda. Det var ju den här utvecklingen jag räknade med när jag flyttade till New Haven för en begränsad tid. Valet låg mellan att stanna den tid som kanske egentligen krävs för att avsluta detta, eller arbeta extremt hårt så jag kan flytta hem tidigare. Jag valde det senare, och det där slutdatumet är som en hägring bara 4 månader från idag. Och det är nu jag går in i slutfasen. Jag misstänker att jag beter mig lite konstigt mot mina kollegor och vänner här, känslomässigt är jag redan i Stockholm. Så jag anstränger mig inte för att lära känna människor, jag gör inga planer, föreslår inga middagar, lever inne i mitt skal. Har alltid hävdat att jag är socialt handikappad, och i nuläget orkar jag inte ens försöka. Det tar tid för mig att lära känna andra människor, jag är heller inte lätt att förstå sig på, tror jag, så summan blir en delvis självvald ensamhet. Faktumet att det är delvis självvalt gör det lättare att bära såklart, och jag upplever inga tomma stunder utan mening - jag jobbar helt enkelt.