Symptomen är difusa, svåra att sätta fingret på och lätta att bortförklara. Om det inte var för det faktum att dom yttrar sig konstant. En växande känsla att det är lite snett.
Utanför vårt kontor sitter en anslagstavla, där annonseras alla presentationer som hålls på Universitetet, ofta en liten poster med titel, en bild på föreläsaren och lite annan info. Vid varje givet tillfälle är 100%-80% av dessa bilder på män.
Följer en konferens via twitter, och inser att alla stortweetare är män.
Tonfall och den självklara respekten, eller avsaknaden av densamma.
Alla forskningsbloggar jag följer skrivs av män.
Alla PIs jag jobbar med är män, med ett fåtal undantag.
På supportforum där jag går under ett könsneutralt eller snarare manligt alias får jag mer värdefulla kommentarer, andelen svar som förutsätter att min förståelse är extremt basal minskar dramatiskt.
Så alltid en stilla undran, hur hade min senaste kommentar tagits emot om jag hade en kuk? Hade tonfallet och frågorna vid min poster ställts annorlunda, svaren tolkats mer positivt? Hade mina kollegor och min chef tagit till sig av min kritik och mindre misstag gjorts?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar