Till den 15åriga jag skulle jag vilja säga de där magiska orden som skulle få mig att bli fri från min självupptagna bubbla av utseendefixering och självförakt. Men vad skulle dom orden ha varit? Såg skönhetsbubblan på svtplay idag och blev påverkad. "Om det är något du mår dåligt av och det går att fixa, varför inte fixa det?" Men egentligen handlar det ju inte om det, att du eller jag kanske skulle gilla större tuttar, mindre rynkor eller lägre hårlinje, utan om varför det är så viktigt. Varför bedömer du dig själv enligt bilden som reflekteras i spegeln? Utseendet är tillfälligt, falnar och förvrids av tiden. Din hud aldrig så spänstig och len som när du var 18, magen aldrig platt efter 30, håret aldrig utan gråa hår och allt påverkat av gravitationen. Och det spelar ingen som helst roll. Faktiskt. Visst är det tråkigt, men ungefär lika tråkigt som att bäbisar växer och blir större. Vad kan man förändra genom att ta bort några rynkor eller fylla en F kupa? "Varför inte fixa det?" För det finns inget att fixa! Vad är det du vill fixa? Om din tro på dig själv bygger på vad du tror andra gillar, eller skulle gilla, i ditt utseende så är det inte ditt utseende det är fel på, det är din självbild som är på sne. Se dig omkring, uppskattar du dina vänner eller din familj för deras perfekta profil, stela panna eller välfyllda kupor?
Å andra sidan. Vi lever i en utseendefixerad värld, och det har visats att attraktiva män är mer framgångsrika. Ja, män, inte kvinnor. Där kanske det snarare är tvärt om, det är positivt att inte vara söt, snygg, sexig när det kommer till att vara jämnlik och konkurrera.
Denna värld alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar