Läste med obehag, som så många andra, artikeln som föreslog mindre studiebidrag till utbildningar inom humaniora. Att straffa dom som inte vill bli ekonomer eller läkare med större studielån ter sig inte som en konstruktiv åtgärd för mig.
Men jag håller ändå med om att det finns ett problem.
I Sverige så indoktrineras vi i att vi kan bli vad vi vill, att vi ska läsa det vi tycker är kul på Universitetet, att vi alla har samma förutsättningar. Till följd av detta ploppar fler och fler "flummiga" utbildningar upp, både på gymnasie och högskolenivå. Hur många konstvetare, mediavetare samt biologer behöver ett samhälle egentligen? Självklart ska alla få möjlighet att utbilda sig till det dom vill. Men sanningen är också att din framtid hänger på de val du gör - det är du som ska försörja dig på de pengar du så småningom tjänar. Om du utbildar dig till bibliotekarie när det yrket inte behöver folk så är det ditt problem. Och samhällets.
Det är otroligt vanligt idag att vi läser några månader eller år extra på universitetet. Kanske ett år spanska, en fotokors, en introduktionskurs i astronomi. Kul, javisst. Men ska våra skattepengar gå åt till att roa dig på det sättet?
Den stora pressen att alla ska läsa en högre utbildning direkt efter gymnasiet, eller möjligtvis efter ett års "backpacking", kastar också in oss i en konstig situation. Vad ska jag läsa bara för läsandets skull? Den uttalade pressen och förväntningarna gör att många läser en magisterutbildning i kemi för att sedan inse att "det var ju faktiskt läkare jag ville bli" några år senare.
Vad beror detta på? Och hur ska det lösas?
Ska staten "belöna" de personer som läser de utbildningar som ger välavlönade jobb? Såklart inte, dom blir väl belönade så det räcker redan (Och skapa mer läkarutbildningsplatser för böveln, vi behöver ju fler läkare!!).
Ska staten gå in och stoppa/begränsa antalet platser på de "överflödiga" utbildningarna? Det är en framgångsrik metod för att hålla lönerna och prestigen uppe för läkarna. Men vem ska kunna avgöra vilka utbildningar som är "överflödiga"? Det ändras ju från år till år. Och idén ger mig obehagskänslor.
Så vems ansvar är det då? Jag tycker det är ditt ansvar. Ditt och statens (genom skolan) ansvar.
Det jag tycker fattas är information och förståelsen för att du är den person som styr ditt liv.
Hur vet jag som 15åring vilka utbildningar och vilka yrken som jag skulle passa för och tycka om? Min egen erfarenhet är ett talande exempel. När tiden kom för att välja linje på gymnasiet så funderade jag på omvårdnad eller natur. Varför? Ingen aning. Jag gillar människor och jag gillar natur. Jag visste ingenting om vad mina val skulle innebära. Vad jag ovanligt naiv? Kanske, men ganska många tonåringar är lika naiva. En av de personer som var på min skola för att "informera" oss skrattade och sa "Ja, det var ju två väldigt olika val det!" och jag fattade ingenting. Min familj försökte få mig att välja samhälle istället för natur, för "natur var ju så svårt". Men jag råkade välja natur. Väldigt ogenomtänkt, men väldigt bra. Tur för mig.
Så jag råkade göra ett bra val. Jag hade varit en väldigt bra undersköterska också, det har somrar på servicehus visat, men jag skulle ha varit uttråkad och deprimerad vid det här laget. Och inte nått ens i närheten av de prestationer och den intelligens jag har idag, inte upptäckt min potential.
Men hur kan vi se till att unga människor gör rätt val? Hur kan vi veta vad som är rätt? Hur kan den unga eller äldre personen själv se vad som är rätt? Det är en svår nöt att knäcka. Jag hatar allt prat om föräldrars ansvar, men här tycker jag nog att föräldrar ska försöka få sitt barn att kämpa, att testa. Men också att inse sina begränsningar och kompromissa. Och man måste kunna välja fel, möjligheten att välja om senare måste finnas. Men det här livet är ändå ditt liv, och du själv måste i de allra flesta fall (om du inte är född som kronprinsessa) se till att ditt liv blir skäligt. Staten bör hjälpa sina medborgare, skyddsnäten bör finnas, möjligheten att misslyckas likaså. Men det är inte statens skyldighet att se till ditt liv blir ett bra liv. Därför tror jag att unga människor måste informeras på ett genomarbetat sätt om vilka val som finns, vad det innebär. För just nu har vi ett land av personer som gissar sig fram hej vilt ibland helt utan tanke på att dom formar sin framtid. Det borde vara en extremt viktig del av ett samhälle, något som både enskilda personer och samhället i stort vinner på. Men det skulle krävas en gedigen utbildning och abnorma mängder människokänning för att faktiskt klara av att ge goda råd.
Själv verkar jag bli forskare på riktigt. Hur gick det till? Otydligt. Men jag gör det jag är intresserad av, något som är kul. Något som aldrig kommer att göra mig rik. En utbildning som har ganska hög arbetslöshet. Eller snarare, vi blev alla doktorer eftersom inga jobb fanns. Och nu är vi post docs (fortfarande inget riktigt jobb alltså), eller så hoppade vi över till en annan utbildning. Biologer borde definitivt ligga på Svenskt näringslivs svarta lista. Ett fast jobb som Professor som 50+ åring kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar