Den 15:e September förra året så tog vi en Taxi från Farsta till Arlanda med två stora väskor var, och sedan flyttade vi till Boston.
Svårare än så var det faktiskt inte. Struligare att flytta utan möbler givetvis, och vi begav oss till IKEA och köpte allt det viktigaste dag 2.
Dagarna, veckorna och månaderna innan flytten vet jag att jag igen och igen tänkte att jag borde tänka på denna Flytt, på hur det kändes, på hur det skulle bli. Men, vad skulle man egentligen tänka på då? Jag visste ju inte hur det skulle bli eller kännas, och sen var livet ganska uppfyllt av andra bestyr (sälja husgeråd, avsluta alla projekt och diverse disputationer bl.a.). Men sen en dag satt vi där på planet och jag tror jag grät en smula medan J sov. Första tiden här var tom, smutsig, spännande, strulig, frustrerande och abstrakt. Sen kom vardagen. Jobbet och vardagslivet som tar upp din tid och lullar dig till sömns. Och alla små skillnader och idiotiska saker som detta land bjuder på till trots, din vardag styr du som du vill och den ser i mycket ut som den gjort innan. Så att flytta hit var inte så mkt annorlunda mot att flytta från Dalarna till Linköping. Med till Linköping kom min bästa vän, med till Boston kom min man. Och jag har liknande känslor för Boston som jag har för Linköping - det här är min stad för ett par år! Vyn över Boston varje kväll när jag cyklar över Charles gör mig glad.
Det var enkelt att flytta över Atlanten, det är enkelt att starta en ny kula någon annanstans. Gör det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar