Engagemang

Det var först under min doktorandtid som jag för första gången var engagerad i något på riktigt. Första gången jag faktiskt ansträngde mig för att uppnå något och lära mig, genomföra saker. Alla dessa år innan det, när jag var frustrerad, uttråkad, likgiltig och inte hade en aning om varför - vilket slöseri! Ingen aning om det faktiskt hade gått att ändra på, om jag kanske hade varit förmögen att själv ta mig i kragen och satsa på något tidigare. En annan mer relevant fråga är varför, varför det inte fanns något som jag såg som stimulerande och värt att engagera sig i? Vilket slöseri om det vimlar av människor som mig men som faktiskt inte råkar snubbla på något engagerande. Som fortsätter hela livet utan att finna något att arbeta för, något som utmanar och kräver och därmed också belönar.